Hoppla! Ptrooo!

Jösses vilken strulig dag. Skulle bara hämta lite blommor och fastnade i Tingstadstunneln. När vi kom hem satt Lill-polarn uppflugen på den den gamla vagnen och hade tjatat på Micael att han skulle spänna för hästarna så han kunde åka ut och leta efter oss. Lill-polarn hade hittat ratten i gräset, så nu var det bara att köra.

Micael hade försökt få Lill-polarn att förstå att den ratten var till gräddshakern och inte till vagnen. Hästarna behövde speciella selar och vagnen var definitivt inte i körbart skick. Lill-polarn hade inte gett sig utan börjat att försöka få Beethoven till att hämta selen, så kunde han säkert klura ut hur den skulle sitta.

Så det var så det lät när vi kom hem.

– Hoppla! Ptrooo! Hoppla! Ptrooo! Kom igen nu…