Härligt! Jag skulle precis sätta mig med en kopp kaffe och kolla alla bloggar på MN. Micael var ute med Lill-polarn för att måla det sista på brädorna runt fönstret, och för en gångs skull var det alldeles tyst i huset.
Jag njöt verkligen av lugnet – det händer inte ofta. I vanliga fall brukar Lill-polarn sitta bredvid och snattra oavbrutet om dagen, bullar som är slut, eller något nytt “genialiskt” projekt han fått för sig.
Men säg den frid som varar. Dörren flyger upp och in kommer Micael, ilsken som ett bi.
“– Kan vi inte skicka iväg Lill-polarn redan nu till Afrika? Han har ju terroriserat oss i 265 dagar, och det är fortfarande 100 kvar! Jag står inte ut längre!”
Jag hann knappt svara innan Lill-polarn tittade frågande på honom och sa:
“– Skulle bara få dig att jobba lite fortare!”
“– Med elchocker!!?” fräste Micael. “Du måste definitivt ha tappat en plugg!”
Lill-polarn såg helt förvånad ut.
“– Vadå plugg? Jag har ingen plugg!”
