Han sa ja!

Lill-polar ville pyssla idag så gubben hade låtit honom vara i hallen! Han tänkte inte på att jag hade lagt fram papperslyktor, tändstickor och tänger av alla de slag. Det var sånt som hade legat i köksskåpen och skulle läggas i låsta lådor, räcker gott att Lill-polarn försökte åka till rymden i vår gamla kamin.

Jösses! Det var grejer det, men han har låtit bli tändstickorna efter det! Tills idag då han fick syn på en gul papperslampa i form av ett hjärta. Lill-polarn hade ropat ner till gubben att han tänder lamporna och gubben hade givetvis svarat gör du så! Men hallå!! Vill Lill-polarn ha gjort något så gör han ju det bara!

Jag hade anat ugglor i mossen på direkten och frågat vilken lampa! Nu kom Lill-polarn lyckligt gåendes men den ömtåliga och eldfarliga lampan och tittade på mig som” gubben sa faktiskt ja” Esmeralda tyckte lampan var så vacker och de satt alldeles stilla och bara tittade när den lilla ljusets låga fladdrade.