Usch vilket väder – regnet verkligen öser ner! Gubben håller på att gräva ner ett nytt dräneringsrör precis där hästarna går ut, medan jag försöker gå igenom vad som behöver tas in och tvättas innan det blir för blött.

Lill-polarn ville förstås följa med ut. Han hade fått för sig att han skulle lära sig fläta, så att han kunde imponera på Esmeralda. Hon hade nämligen pratat om att prova nya frisyrer, och Lill-polarn tänkte att det var ett bra tillfälle att hålla sig framme.

Beethoven, med sin långa och fina man, fick agera övningsobjekt – och tur är det att han har en ängels tålamod. Jag tyckte det var perfekt, för då kunde alla vara i stallet och hålla lite koll på Lill-polarn medan jag hjälpte gubben ute vid dräneringen.

När Beethoven var klar och hade flätor åt alla håll gick Lill-polarn in i sadelkammaren. Där fick han syn på de nya paddarna och blev genast nyfiken. När jag kom in efter att ha burit torv till gubben satt Lill-polarn plötsligt uppe på Bellmans padd och försökte öva balans.

Han hade fyllt sadelväskan med bullar och satt nu rak i ryggen, med en lika delar beslutsam och tveksam min.

– Jag är inte rädd! Jag kan släppa handtaget! Jag är inte rä…

Där tog modet tydligen slut, men bullarna verkade i alla fall sitta säkert.

Äntligen fredag! Jobbet har halverat städningen för den andra städerskan och verkar nu förvånade över att det blir så smutsigt. Det finns verkligen inga ord för det resonemanget. Just nu känns jobbet som en riktig energitjuv – jag blir matt bara av att tänka på det.

När jag kom hem var jag trött och eländig, men där stod Lill-polarn – full av överskottsenergi och pepp på att göra tusen saker. Fast i dag var han faktiskt bara för go. Han hade hämtat stenar till dammkanten, så jag slapp gå och bära, och kunde i stället sitta en stund i solen och bara njuta.

Sen drog han igång sina vanliga, tokiga skämt. Jag ska erkänna att jag i början bara log av ren ansträngning. Men när han kom springande med några gamla svampar, satte fast en på foten och illvrålade att han fått “kraftig fotsvamp” – och att han behövde minst elva och en halv bulle som kompensation (helst med mormors hosta i mitten) – då kunde jag inte hålla mig längre.

Jag skrattade så tårarna rann. Ibland är han bara en riktig liten juvel och glädjespridare – precis vad man behöver efter en lång vecka.

Jag var så trött i går efter att vi hämtat hö att jag bara tittade på The Mentalist och sedan slocknade, så det blir till att bära hö idag. Nu är det Elvys kärring onsdag men har jag lite tur kanske hon inte kommer på något, och då kan vi ju byta onsdag. Lill-polarn lovade att dammsuga och fixa i ordning här inne i fall att.

Jag var så trött i går efter att vi hämtat hö, att jag bara orkade se ett avsnitt av The Mentalist innan jag tvärslocknade i soffan. Så i dag blir det till att bära hö i stället. Det är dessutom Elvys kärring-onsdag, men med lite tur kanske hon inte kommer på något särskilt – då kan vi ju byta onsdag.

Lill-polarn lovade att dammsuga och fixa i ordning här inne för säkerhets skull, ifall Elvy nu skulle dyka upp ändå. Själv gick jag ut för att förbereda höt och passa på att se över vad som behöver göras innan vintern. Det var mer än jag trodde! En hel del ska ställas undan, och jag såg snabbt att Lill-polarn slarvat med att ta in sina leksaker och “bra-att-ha”-grejer. Så han får också gå runt och plocka lite i dag.

När jag kom in för att hämta honom hade han fått syn på paketet jag hade med mig från jobbet. Han stod och försökte kika genom ett litet titthål han gjort i pappret. Jag tog paketet, lade det högt upp på bokhyllan och sa att det får ligga där – där han ser det varje gång han går förbi vardagsrummet.

– Men!! Ska du inte öppna det?
– Nix! Jag vet vad som är i.
– Men men… jag vet ju inte! Ska det bara ligga där, bara sådär?
– Japp!

Nu går han här och kastar långa blickar upp mot hyllan varje gång han passerar. Jag gissar att det där paketet kommer vara dagens stora mysterium.