... dina symboler här ...

Det viktigaste

Oj! De har glömt att ta in bullpåsen!

Det blåser rejält i dag också, och vi har börjat ta in utemöblerna. Så fort Micael kommer hem ska vi göra ett ryck och fylla transporten igen. Vi har fem gånger kvar i år att köra till återvinningen, så det gäller ju att passa på.

Lill-polarn däremot hade andra planer – han ville fika en sista gång med Esmeralda i hängstolarna innan de plockas ner. Det kunde jag ju förstå, för de där stolarna har verkligen varit favoritplatsen hela sommaren.

Vi funderar också på att ta in fontänen och “fule gubben” från dammen. Pumpen ska klara ganska kraftig kyla, så vi låter den gå så länge det går. Jag och gubben har gjort en liten lista på allt som måste fixas, och det känns riktigt bra att stryka av punkt efter punkt. Lill-polarn har till och med gjort sin egna lista – och just nu sitter han nöjd och myser med Esmeralda efter dagens “arbete”.

Nu står möblerna tryggt inne, och vi gick in för att ta en kopp kaffe innan nästa lass ska köras. Men lugnet varade inte länge.

Plötsligt hör vi Lill-polarn muttra och knorra i hallen:
“Vilka slarvpottor ni är!”

Sekunden senare ser vi honom komma farande med sin lilla packkärra – på väg för att rädda in bullpåsen, det heligaste av allt.

Hur kunde vi bara glömma något så viktigt!?

Trolleri?

Trolleri?

Äntligen måndag igen – så man får komma till jobbet och göra lite riktig nytta!
Nej, jag skojar bara. Det är ju lika surt som alla andra måndagar. Jag var trött, hade huvudvärk och längtade bara hem när jag klev ur bilen.

Men där hann jag knappt stänga dörren innan Shakira kom rusande som ett huj! Fram och tillbaka sprang hon, ivrig och glad, som om hon ville säga “kom nu, vi måste leka!”. Jaja, tänkte jag, en liten stund då.

Vi hade inte gått långt upp mot Tobias hus innan jag hörde en mörk röst ropa:
– Hallå… är det någon där ute? Hallå…

Hjärtat hoppade till. Hade Tobias låst in någon hos sig och gått iväg? Jag gick upp för att kolla – men där satt Tobias lugnt på trappan med ett brett flin.

Ropet kom inte därifrån. Det kom från mitt nya förråd!

Jag smög närmare, och mycket riktigt – där inne hängde Lill-polarn med huvudet i pappershållaren.

– Har du fastnat nu igen?
– Nej, nja… jo, men bara lite.
– Vad har du där att göra?
– Det är ju så mycket papper här inne! Jag ville bara kolla hur allt får plats. Det tar ju aldrig slut. Det måste vara trolleri!

Ja, man kan ju undra ibland vad som pågår i hans lilla huvud. Men tröttheten var som bortblåst – det går liksom inte att hålla mungiporna nere när man kommer hem till sådant sällskap.

Eldar för fullt

Vädret har varit bedrövligt i dag och inte ens Shakira tyckte det var så kul ute, den enda som var svår att få in är Peppe. Han har börjat att vilja göra sina behov ute och vill gärna göra det i samband när jag fodrar, men han är så svår att få in. Nu har han även hittat loftet och härjar runt där. Blev lite fundersam när jag såg att getingboet var demolerat och misstänkte att det var Peppe. Har bara ett stort getingbo kvar som sitter ganska högt upp, tänkte ta bort det nu i vinter.

Har bara kopplat av idag och eldat i spisen. Blev så himla glad när jag såg att vi hade hyfsat med ved, det lär inte räcka i vinter men ett bra tag framöver. Nu när jag äntligen fick in Pepper så vägrade han att släppa sorken han fångat och höll på med den i köket innan jag fick släng ut den. Men nu är det varmt och gott och jag skall gotta ner mig i soffan igen.

Storm idag!

Tomma!

Det stormar rejält ute i dag! Portarna till loftet hade blåst upp, och även plasten vid Micaels dörr på övervåningen hade slitits sönder. Så det blev till att gå runt och fixa, binda upp och allmänt kolla att allt stod där det skulle.

Lill-polarn plockade under tiden fram sina höstaccessoarer och muttrade högljutt om att han minsann inte fick följa med i går när vi förnyade garderoben. Bara slit och släp, tyckte han. Som om inte det räckte så var bullpåsen tom – inte en smula i sikte – och vinden blåste så våldsamt att han blåste in i väggen två gånger på väg till kokhuset.

Efter mycket möda lyckades han ta sig upp till övervåningen och började städa lite, men då hittade han några tomma ölflaskor.

– Jaha! Är det detta ni kallar att jobba!? Och inte ens en droppe kvar!

Han muttrade vidare för sig själv, och jag hörde honom mumla något om att göra “afrikanskt apelsinte – varmt och gott”. Sen lade han till:

– Dricka kall öl mitt i vinterkylan… konstiga människor. Om det bara fanns en liten, liten bulle kvar, då hade allt varit perfekt. Det är ju faktiskt Kanelbullens dag i dag. Är det ingen som vet det?

Ja, inte lätt att vara Lill-polare en blåsig dag utan bullar – men charmig, det är han som alltid.

Klädkällaren

Rosa ringde och undrade om jag ville till klädkällaren, sa först nej men frågade om jag kunde ta det på hennes kort. Tur det, jag hittade massor jag ville ha. Har märkt att jag ändrat klädstil ganska rejält de sista åren från diskret till lite mer färgglatt och udda. Jag bara älskar min nya lila mössa, den är stört mysig.

Smidigt när Rosas äldsta son har ungefär samma storlek som Micael, var bara att mäta på honom. Micael blev jätte glad för skjortan med den påsydda västen och ville dit ganska snart och kolla efter byxor. De hade så mycket fina grejer till bra pris att jag gärna åker dit snart igen, behöver nya gardiner och det fans det i mängder.