Jag hade åkt iväg en sväng med Rosa, och när jag kom tillbaka hörde jag hejdlösa skratt inifrån datarummet. Nyfiken kikade jag in – och där stod Lill‑polarn och Wumba Wu och hjälpte de små tomtenissarna att gunga på gunghästen. Gunghästen balanserade uppe på den gamla symaskinen, och Lill‑polarn tyckte bestämt att någon som var “stor” måste stå bredvid och hålla koll.

De små nissarna var överlyckliga och tjöt av skratt där de turades om att gunga. Lill‑polarn höll dem noga i handen tills det blev deras tur och hade försökt lyfta ner gunghästen, men den stod alldeles för högt upp. Han hade dessutom utsett sig själv till den som var bäst lämpad att hålla ordning på huset när inte jag var hemma – och tog uppdraget mycket seriöst.

Efter en stund kom Micael ner och undrade försiktigt om han kunde ta med sig lite pepparkakor upp på rummet. Då visade det sig att Lill‑polarn jagat runt honom och kompisarna med en träslev varje gång de försökt norpa en kaka. Trots att de försökt dela upp sig och smyga på burken från alla håll, hade Lill‑polarn lyckats dänga till dem med sleven varje gång.

– Men Lill‑polarn då? sa jag.
– Jaa! De ska väl äta smörgås först!! svarade han upprört.

Så skönt att det äntligen är fredag! Det har varit lite kämpigt på jobbet, och jag var rejält trött när jag äntligen kom hem. Men redan i hallen möttes jag av julsånger och doften av nybryggt kaffe – precis den sortens välkomnande man inte kan motstå.

Självklart hade Lill‑polarn och Wumba Wu hittat svampslingan till slut. Det verkar visserligen ha tagit ett par timmar, men de kom stolta nerför trappan med armarna fulla av pynt som kunde tänkas passa till en slinga. Nu var de på strålande humör och pyntade för fullt – samtidigt som de glatt länsade mina fudgeburkar.

När jag klev in i vardagsrummet ville de genast bli fotograferade tillsammans med tomten och bad mig tända brasan. Jag måste erkänna att jag blev lite imponerad – de hade redan förberett allt! Tändved och tidningar låg snyggt på plats, så det var bara för mig att tända.
– Självklart vet vi ju att vi inte får pilla med tändstickor! sa Lill‑polarn stolt.
– Nej, det är jättefarligt! fyllde Wumba Wu i, medan båda sneglade på tomten för att försäkra sig om att han verkligen förstod hur duktiga de varit.

Efteråt räckte de över sina önskelistor med allvarliga miner, innan de återgick till sitt pyntande. I hörnet hörde jag hur Lill‑polarn berättade om julstaden han brukar bygga – alldeles själv, förstås.

Jag säger då det… nu tar jag mig en kopp kaffe, lutar mig tillbaka och bara njuter av brasan, julmusiken och fredagslugnet.