... dina symboler här ...

Vilo pause

Vid dammen

Micael och jag har fortsatt ute i garaget och fått ut det mesta av brädorna. Även fått tömt ovanför och lagt i ordning det vi skall ha kvar. Micael vill väl helst ha dörrar på garaget men förstod allt eftersom vi kom ner bland bråten att det kanske inte var så dumt att ha det öppet. Marken är ganska fuktig och det luktade rätt illa bland allt äckligt som låg där. Det här är väl också ett återkommande dillemma hos mig. Gubben samlar på hög och jag vill ha väck det på stört, jag fattar inte varför skiten skall ligga i flera år??

Blomma

Miniros

Men visst! han har blivit bättre, och nu har även ungarna börjat ta del av gården på ett annat sätt. Tur att Micael kommer bo närmast som gillar dekorationer och mys belysningar, det är ju inte så lång mellan husen. Tobias still passar kanon bra uppe vid stallet med sin kringbyggda gård.

Huu!

Kryddor vid dammen

Rosa kom för en stund sedan och hämtade mig, så vi fick bytt ut krukorna på våra gravar. Skönt att se att blommorna hade hållit sig riktigt bra, skall ta och gotta mig en stund innan jag fortsätter i garaget. Här är lite bilder som jag tog i morse när jag gick runt.

Krypin

Wow! Vilket mysigt krypin!

I morse när gubben och jag satt och åt frukost kom Lill-polarn inflygande med ljusets hastighet och ropade på Esmeralda.

“– Skynda dig! Jag har hittat världens snyggaste krypin!”

Esmeralda rusade naturligtvis efter, och vi såg dem båda försvinna in mot kokhuset.
“– Åhh nej”, suckade jag. “Det är delarna från Micaels kök som jag ställde in efter jobbet i går…”

Vi får verkligen fixa något till Lill-polarn snart – annars tar han helt enkelt saker i besittning.

När vi kom fram stod han där, lycklig som ett barn på julafton, och visade entusiastiskt upp sitt “nya hem”. Han pekade på dörrarna och berättade att när solen lyste in, då gick hela krypinet i silver. “Så coolt!” utropade han.

Esmeralda tittade sig omkring, korsade armarna och sa bestämt:
“– Det där är ju delar till ett kök! Ser vi ut som köksråttor kanske? Jag vill ha ett riktigt hem! Dessutom är det ju Micaels hus du plockar ifrån. Vad säger han om det?”

Lill-polarn såg lite förolämpad ut.
“– Jamen, det står ju bara här och skräpar…”

Jag kunde inte låta bli att le.
“– Just det, jag såg ett par bullar vid din soffa som också bara låg och skräpade!”

“– Nej! Mina bullar!” utbrast han förskräckt.

Det bara låg där!

Snyggt!

Äntligen fredag! Jag kände hur jag piggnade till ju närmare hemgången jag kom. Det hade varit en lång vecka, men nu väntade helg och lite ordning med huset.

När jag kom hem stod Micael utanför kokhuset och såg fundersam ut. Det börjar ju faktiskt dra ihop sig till att bli ett hem där man kan börja tapetsera och kakla. Men något var tydligen inte riktigt som det skulle.

Micael berättade att någon(!) hade öppnat kartongen med det stora badrumsmönstret som han haft uppe i sitt rum. Och när han gick in för att kontrollera det andra kaklet så… ja, då fattades det bitar – just från mittenbården.

Jag försökte lugna honom och sa att det nog bara var snickaren som flyttat lite på grejerna. Men samtidigt började jag själv undra. Varför skulle man bara flytta bården och inte resten av kaklet?

Hmm… var kunde Lill-polarn vara?

Svaret kom snabbt.
“– Visst är det snyggt, Esmeralda! Det typ bara låg där! Jag tänkte ha det ovanför soffan!”

Esmeralda tittade storögt på väggen och suckade drömskt.
“– Åhhh! Vad vackert! Var hittar du allt?”

Ja, där hade vi förklaringen. Inredningsprojektet hade tydligen redan börjat — men i fel rum!

Tillplattad av en pinne!

Prunus cerasifera E – körsbärsplommon

Ojoj, vilken dag! Lill-polarn gick omkring med ordentlig magknip i morse — han hade visst förätit sig på våra körsbärsplommon.

Jag försökte förklara att… ja, vi har inga körsbärsplommon. Plommonen är fortfarande omogna och behöver växa till sig innan de går att äta. Men Lill-polarn blängde bara på mig, muttrade något ohörbart och gick ut med en skål.

Lite senare var jag ute och körde bort sten när han ropade:
“– Kom och titta på datorn!”

Det första jag såg när jag kom in var skålen med plommonen. Herregud vad små de var! Inte direkt någon tillväxt sedan han först klättrade upp i trädet och trodde att han hittat en ny sorts körsbär.

Han hade dessutom plockat fram en sida på nätet om Prunus cerasifera E-körsbärsplommon och pekade nöjt på bilden.
“– Ser du? Precis likadana!”

Jag kunde inte låta bli att skratta.
“– Jo du, om du inte ser skillnaden så kan du sätta dig under trädet och vänta tills de växer till sig och blir stora plommon. Men du lär få vänta rätt länge!”

Stenkörning

Min kärringonsdag och jag fixade klart krukan till graven. Helst skulle jag vilja ha lite sådana krukor här hemma med, men just nu är det så mycket bråte kvar på utsidan så det får bli när vi är klara. Har haft en period med migrän och lagt mig väldigt tidigt så det känns som dagarna bara flyger iväg. Hoppas verkligen svackan vänder snart, för det börjar bli lite tungt.

Hann att vila innan Elvy och Rosa dök upp och Elvy tog Beethoven och följde med Monica på ridtur medan jag och Rosa körde sten. Vi fick kört bort över halva högen så det känns bra.Jag hade velat få iväg bräderna men gubben skall titta på ett kök till Micael på fredag och då är det dumt att fylla lastbilen i fall han köper det. Nedervåningen har verkligen gått framåt med stormsteg.