Usch vad det regnar! Monica och jag som skulle ut och rida! Det blir väl att städa och hitta på något annat idag. Våra Amerikanska jätteblåbär är snart mogna och även squashen börjar bli färdig, men tomaterna är fortfarande gröna. Vist behövs det regn men måste det vräka ned, en del växter har börjat sloka rejält.
Det verkar bli riktigt härligt väder idag – perfekt för att låta hästarna ta sig an Tobias gräsmatta. Vi ska ändå köpa ett nytt batteri till åkgräsklipparen i morgon, men tills dess får fyrbenta krafter duga. Gräset börjar bli lite väl högt på sina ställen, och det är fruktansvärt irriterande när Lill-polarn hoppar fram utan förvarning. På morgonen är man ju inte riktigt alert, och jag har tappat kaffekoppen lite väl många gånger nu.
Även Pepper ligger gömd i gräset och dyker upp lite här och där. Jag är så rädd att jag inte ska hinna se dem när jag klipper med häcksaxen. Pepper har blivit riktigt sjövild på sistone, och Lill-polarn tycker det är hur roligt som helst att busa med honom.
När jag och gubben gick runt och kollade hur det går för grönsakerna, hade Lill-polarn riggat upp leksaker i Peppers äppleträd. Det han inte tänkte på var att Pepper blivit både stor och smidig. Han nådde leksaken utan problem, drog till – och hela grenen böjde sig som en katapult. Lill-polarn flög iväg som en liten projektil och landade borta vid dammen.
– Wow! En gång till, Pepper! Det här är ju Kållereds häftigaste nöjespark! Vadå Liseberg…?
Känner mig så seg! Har gått ut i omgångar och pysslat i trädgården men, känner mig för trött för att fortsätta. Funderar på om jag inte bara skall ta ut ett par böcker och sätta mig på uteplatsen, eller min mini pc. Monica kom upp med Carolin och tog ut hästarna på en rejäl promenad och det känns så bra att se när de kommer upp och är så avslappnade. Micael och Fredric har varit kanon duktiga och målat på riktigt bra, det är rätt många fönster med spröjs som skall målas, så de får måla i omgångar. Färgen luktar ju så äckligt.
Usch, vissa dagar verkar Lill-polarn ha energi för ett helt fotbollslag – minst! I dag var en sådan dag. Monica och Carolin skulle ut och rida, men Lill-polarn fick inte följa med. Bara det var ju förstås världens katastrof! Han hade ju planerat att skydda dem mot troll och annat farligt i skogen. Han hade till och med ordnat en riddarrustning – med kastrullock på magen! Jag kan ju förstå att tjejerna inte riktigt såg behovet av just den sortens livvakt.
Lagom till att Lill-polarn började hämta sig kom Fredrik cyklandes, han skulle hjälpa Micael att måla rutorna. Där såg Lill-polarn en ny chans att “hjälpa till”, men det dröjde inte länge förrän han blev utslängd igen. Han hade nämligen tyckt att Fredriks tröja saknade något – ett motiv! Så han målade dit sig själv med breda penseldrag. För sitt liv kunde han inte förstå varför Fredrik blev förbannad.
– Men hallå! Alla vill väl ha en bild av mig! sa han upprört.
Efter det kom han in, fortfarande full av energi, och började busa med Pepper. Peppers lilla lektuss hade rullat in under den gamla golvklockan, och Lill-polarn skulle såklart hämta den. När han öppnade luckan och tittade ner såg han den glimta till i dunklet. Men istället för att bara sträcka sig… började han klättra ner!
Och när han ändå var där – ja, då kunde han ju inte låta bli att sätta sig på lodet och gunga lite. Han gungade och skrattade för fullt – tills klockan började slå och han plötsligt inte fick upp locket!
Jag hörde ett förvånat:
– Men där får du inte vara!
– Vaaaaaa!? svarade Lill-polarn inifrån klockan, lätt panikslagen.
Han fick hjälp ut till slut, lite skärrad men framför allt förnärmad över att hans “klockexpedition” inte uppskattades. Själv var jag bara tacksam att tiden faktiskt gick rätt igen efteråt!
När jag kom ner från stallet i morse såg jag Lill-polarn, Shakira och Pepper springa fram och tillbaka på gården som om de letade efter något mycket viktigt. Först tänkte jag faktiskt gå ut och hjälpa till, men vid närmare eftertanke skyndade jag mig istället in – bättre att hinna dricka mitt kaffe i lugn och ro innan Lill-polarn dyker upp med ännu en av sina geniala idéer.
Utanför hörde jag honom ropa:
– Har du hittat den, Pepper? Den måste ju finnas här någonstans!
Efter en stund ser jag honom komma släpandes på den gamla hundkroken som mina föräldrar hade till sina hundar. Jag hann tänka att de kanske skulle ha den till Shakira, men då hör jag Lill-polarn plötsligt ropa glatt:
– Wow! Vilken fest vi kan ha när vi hittat den!
Fest? tänkte jag. Vad i hela friden är det de letar efter?
När jag såg honom börja rota nere i rotkällaren efter något tyckte jag det började gå lite väl långt. De hade hållit på i över en timme vid det laget. Shakira hade tröttnat och låg och halvsov på trappan, medan Pepper for runt uppe i äppelträdet.
Till slut gick jag ut och frågade:
– Vad letar ni egentligen efter?
Lill-polarn tittade upp, överraskad över att jag inte förstått det själv:
– Flaskan, såklart! Jag hittade ju öppnaren!
