... dina symboler här ...

En till och….!

av

En till och...!

När jag kom hem i eftermiddags satte jag mig vid datorn för att koppla av efter en hel veckas jobb. Lill-polarn var ute i köket och busade med Pepper, och allt var lika ”lugnt” som det brukar vara här hemma — alltså inte särskilt lugnt alls.

Efter en stund hörde jag hur det blev helt tyst. Det betyder nästan alltid att något är på gång. Mycket riktigt, strax därefter hördes ett gapskratt från köket. Sedan tyst igen. Sedan ännu ett skrattanfall.

Till slut kunde jag inte låta bli utan gick ut för att se vad som försiggick. Och där satt han, Lill-polarn, uppe på vedspisen, fullständigt uppslukad av den gamla ryska dockan. Han hade just upptäckt magin i hur en docka gömmer en annan – och en till – och en till!

– Vi måste köpa godis! hojtar han plötsligt.
– Inte mycket, för det behövs inte.

Jag hajade till.
– Jaså? Varför inte? Jag är också godissugen.

– Vi kommer att ha jättemycket lördagsgodis, säger han triumferande. Det är bara att lägga lite godis i den här dockan, så fixar det sig!

Se det snöar!

av

Se! Det snöar

Jösses vilket underbart väder! Jag har varit ute på en långtur med Shakira och ska nu ta mig en kopp kaffe ute i solen. Hela höstängen är full av citronfjärilar, och Lill-polarn är alldeles salig. Jag förstår inte riktigt varför han är så tokig i just dem – visst, det är ju hans älsklingsfärg, men ändå? Nässel- eller påfågelsfjärilarna är ju mycket vackrare, tycker jag.

Plötsligt hör jag hur Lill-polarn skrattar hejdlöst, och till och med hästarna gnäggar som om de skrattar med. När jag går upp mot hagen ser jag honom stå där med tre maskrosbollar i händerna, blåsa iväg fröna så det ser ut som det snöar. Han snurrar runt i solskenet, helt uppslukad, och det är så fint väder att jag inte ens har hjärta att bli arg.

Jag vet redan nu att jag kommer svära det dubbla till våren när hela hagen lyser gul av maskrosor – men det får jag ta då. Just nu gäller det att njuta av dagen, av värmen och skrattet som smittar av sig på både folk och fä.

Lill-polarns skratt får till och med hästarna att gnägga i kör, och jag förstår honom så väl. Att blåsa iväg maskrosfrön var det roligaste jag visste som liten. Enda anledningen till att jag kan låta bli nu, är att jag vet precis hur det kommer att se ut nästa år…

Vilken lyx!

av

Biltvätt idag och Rosa kom och hjälpte till att även tvätta min bil medan jag och Monica var ute med hästarna. Fick ordning på min pad och tycker Bellman rör sig betydligt bättre, vi passade även på att rida bettlöst och det gick riktigt bra. Det var nog två år sedan sist och Bellman har börjat fatta vitsen med att man skall lita på varandra. Beethoven ligger på lite väl mycket med Monica så vi skall ta och byta häst nästa gång. Jag skall erkänna att jag oftast sitter på Bellman, visserligen var det år sedan jag blev skiträdd men det känns så himla tryggt att Bellman känner av när jag blir osäker, även om han är den hästen som varit en riktig drummel och viss mån riktigt jobbig. Så börjar ålder, att man jobbat mycket på marken och att jag litar på honom och tillåter honom att göra mera saker, börjat ge rejäl utdelning, så idag tyckte jag han var riktigt rolig när han spattade iväg.

Himla lyx att komma hem till en nytvättad bil. Tusen Tack Elvy och Rosa

Nyfiken i en strut

av

Oj!

Polisen hade hittat Elvys stulna bil, och hon ringde för att fråga om hon kunde få tvätta den här uppe hos mig. Det visade sig att någon lodare hade bott i den i ett par veckor – insidan såg helt bedrövlig ut. Men det passade rätt bra för Elvy, för det var ju hennes kärringonsdag, och då fick hon själv välja vad hon ville ägna sig åt.

Lill-polarn var förstås på hugget och ville hjälpa till. Vi satte honom på att tvätta alla lampor och pilla ut skräp ur däckmönstret. Det kändes som ett lagom stort projekt – tillräckligt för att hålla honom sysselsatt så vi hade koll på vad han gjorde.

Under tiden hjälpte Micael Elvy med det trasiga plasthöljet vid ratten. De stod båda två djupt koncentrerade och märkte inte alls att Lill-polarn hade klättrat upp på bilrutan för att “komma åt bättre”.

När Elvy frågade Micael om han hade fått dit höljet ordentligt, råkade han komma åt vindrutetorkarna. Plötsligt såg han Lill-polarns förskräckta ansikte framför näsan! Han blev så stressad att det tog en stund innan han fick stängt av dem igen.

Elvy försökte hålla sig för skratt men kunde inte riktigt, och mellan fnissen frågade hon:
– Jaha Lill-polarn, och vad var det för lampa du tvättade egentligen?

Micael försöker hålla stälningarna

av

Tungt

Micael hade med sig några snidade träbitar från jobbet idag. De vägde en hel del, så vi stod länge och bollade idéer om var och hur vi skulle sätta dem. Jag tänkte först att de kunde ligga längs rabatten, men där kom mönstret inte riktigt till sin rätt.

Lill-polarn hade förstås egna planer – han tyckte att de skulle stå vid hans lilla kökssoffa. Men de är så pass höga och tunga att de egentligen hör hemma utomhus. Vi provade vid gavlarna, men ju mer jag tittade desto mer gillade jag dem vid dörren.

Lill-polarn höll inte alls med. Han tyckte det såg bedrövligt ut och föreslog i stället att han skulle ta med dem till Afrika som gåva till Malvawoluskerna! (Var han nu fått det ifrån…)

Micael, med ett snett leende, räckte över en av träbitarna till Lill-polarn och bad honom hålla den upprätt medan vi tittade hur det såg ut. Han protesterade direkt.

– Sss! Den väger ju som flugskit, du måste vara superklen!
– Men tryck inte, Lill-polarn!