När man skulle till Borrås skåra. Kör man förbi Åkrabergs gård, en gård som inte sålts sedan mitten av 1600-talet och har gått i arv efter generationer. Familjen består av ca 100 personer i åldrarna 90-0 år och är utspridda i hela världen. Det som jag tycker lät så häftigt är att hade inte gården funnits, så hade förmodligen många av släktingarna varit okända för varandra. Det hade varit lite roligt att kunna släktforska.

Himla vackert hus och det är naturreservat bakom huset. Vi var där och promenerade runt i den fina ek fyllda hagen. Det allra bästa var att hagen var smockad av björnbär och för tillfället tom på kossor. Det var bara att vräka i sig björnbär i lugn och ro. En perfekt av slutning på våran utflykt. Ps är det någon som vet var den orange blomman heter? är ett ogräs av något slag som växer längs vägen.

Efter att vi varit i Afrikahuset åkte vi till Åkrabergs Trädgård där det var Bondens dag, vi borde ha tagit detta först eftersom de stängde tidigast. Kanske lika bra det! De skulle vara massa minigrisar med och det hade funnits risk att en hade hamnat hemma hos oss. Vi saknar våran gris, men jag känner att de djuren vi har tar redan så mycket tid att det är dumt att samla på sig.  Vi har varit inne på att skaffa änder och då myskankor, men nu blev jag förtjust i en mycket mindre sort. Helvita pratglada och väldigt lätta att ha. De simmade runt i dammen och verkade helgoa.

Vi var på väg att skaffa höns, men hörde att det gärna drar till sig råttor och på  kompisens hönor frös kammarna av en svinkall vinter. Det gäller ju att ha ordnat ordenligt för dem innan man skaffar. Men vist hade det varit roligt och där vi nu har gjort verkstad har en gång i tiden varit hönshus. Vi har de gamla rederna kvar i den delen vi inte röjt ur ännu. Hittade denna sida som var riktigt bra om hur hönsen bör ha. Känner att jag bör läsa på mera innan vi ev skaffar.  Gubben blev stormförtjust i ministrutsarna, så nästa år skall vi vara ute i god tid så vi kan ställa en massa frågor.

Innan man kör av till Åkraberg kör man förbi Värö. Vi har stannat till och tittat på Kvarnen som står vid korsningen, men nu fick jag se en skylt där det stod Borrås skåra!! Måste ju bara kollas upp. Fast först fastnade vi vid Värös söta kyrka och när jag skulle kolla om kyrkan var öppen, så hörde jag en tjej sjunga så vackert att jag bara var tvungen att öppna. Japp! vi hade hamnat vid fel tillfälle igen och det skulle vara något i kyrkan precis när vi snokade runt. Vi åkte vidare och såg den här gamla byggnaden ( Hjortas ) på vägen till Borrås skåra.

Jag läste aldrig på skylten utan började gå upp för den branta stigen. Wow! Det kändes verkligen i vaderna och när vi fick se skåran, blev man bara så ställd. Jösses! Vilken upplevelse att gå där i mellan. ( Undra varför min gubbe alltid skall knasa sig!! )

” Borrås skåra – Här kan man gå rakt in i berget på den stig som löper genom klyftan. Om man vågar gå under det fastkilade stenblocket i klyftan, kan man ta sig vidare upp på berget och beundra den fina utsikten över Väröbygden. Blocket är enligt sägen upphängd i ett silkesband, som osynligt håller det uppe tills jordens sista människa  passerat, först då kommer bandet att brista. Halvvägs in i klyftan finns en offerplats i form av en skålformig fördjupning där man kan offra en slant.

Det påstås att Väröbygdens folk i forna tiden fick visa sitt mod genom att hoppa över klyftan. bland annat lär det ha förekommit som anställningsprov av drängar vilka tvingades hoppa över klyftan på ett inte allt för smalt ställe. En tradition sedan slutet av 1800-talet sägs vara att brudgummen efter vigseln måste ta sin brud i famnen och hoppa över.

Bergsklyftan är ca 10 meter djup, 100 meter lång och o.5-2,5 meter bred. Klyftan är troligen bildad genom en försvagning i berget redan för 100 miljoner år sedan. Uppe på toppen finns resterna av en fornborg, som utgjorde tillflyktsplats i ofredstider för bygdens folk undan härjningståg. ”

I dag var både gubben och jag riktigt sugna på en liten utflykt. Vi åkte till  Afrikahuset och denna gången var det öppet. Jösses! Vad folk där var! Paret som ägde huset måste ha änglars tålamod med allt folk springandes i deras hem. Huset var så otroligt vackert och jag blev lite full i skratt när jag såg katten liga utsträckt i fåtöljen och sova stenhårt. Allt låg så perfekt och möblerna med sina tyger i alla färger gav ett så kraftigt intryck att katten bara såg så go ut. Bor ni i närheten eller bara har vägarna förbi, så är detta nästan ett måste att besöka.

Jag blev stormförtjust i en jättestor giraff som var på pricken lik den i filmen Madagaskar. Den såg så härligt söt och lite förvirrad ut, som ” Vad gör jag här!”  Det var för mycket folk runt omkring så jag kunde inte ta några kort på den. Den lite minde giraffen blev såld medan vi gick runt på övervåningen. Folket som var där handlade ganska mycket och framför allt kläderna.

Vi avslutade våran rundtur i Afrikahuset med att ta en god fika i hyddan. Det behövdes efter alla intryck, färger och framför allt efter allt folk. Jag har funderat på att sätta upp tyg vid uteplatsen och idag blev vi båda eniga att det kunde vara en bra idé om det blåser eller man bara vill sitta och mysa en stund. Skall gå ut och mäta i morgon. Efter Afrikahuset åkte vi vidare till Åkrabergs trädgårdar där det var Bondens dag.