... dina symboler här ...

Fiskar

av

Fiskar

När jag kom hem idag möttes jag av en strålande stolt Lill-polare. Han hade suttit och metat vid dammen hela dagen och – efter nästan sju timmar – hade det äntligen gett resultat! Han hade lyckats fånga en väldigt sällsynt Rainbow-Porclain-fisk. Alldeles själv! Lill-polarn var så ivrig att han nästan studsade runt som en liten gummiboll.

Medan han rusade iväg för att hämta sin fångst passade jag på att fråga Micael vad som egentligen hänt. Micael skrattade och berättade att Lill-polarn somnat flera gånger vid dammen och varje gång vaknat till med ett ryck, övertygad om att han fått napp. Varje gång blev han lika besviken när linan var tom – tills han till slut fick en snilleblixt och satte dit mormors gamla porslinsfisk på kroken.

När Lill-polarn kom tillbaka höll han upp sin “fångst” med stolt min och berättade hur han kämpat tappert mot den extremt sprattlande fisken – samtidigt som han fäktades mot en hel svärm trollsländor. Men kampen var vunnen, och middagen, menade han, var nu fixad.

– Ska vi verkligen äta den fina fisken? Den verkar något hård, sa jag.
– Vi firar med pizza, så kan du ha fisken som prydnad! föreslog jag.
– Wow! Pizza! Då kan jag fiska igen i morgon! svarade han lyckligt.

Dags att byta upp sig

av

Dags att byta upp sig

Lite svårt att svänga in bilen vid huset i dag. Dels stod det en stor Cadillac parkerad mitt i vägen, och dels sprang Lill-polarn runt den, helt salig. Han tyckte nämligen att han övat tillräckligt på Pv-monstret och att det nu var dags att “byta upp sig”.

Jag försökte försiktigt förklara att bilen nog var liiite för stor för honom att köra. Men solen sken, vinden ven lite i träden och det var ändå rätt varmt – och vem kan motstå en glänsande Cadillac som står och lockar utanför huset? Det var med andra ord en perfekt dag för en utflykt med Esmeralda.

Helt omöjligt var det däremot att få stopp på Lill-polarn, som hade fullt sjå med att inspektera varje glänsande detalj. Jag gick in till våra gäster för att fråga om han kanske kunde få åka med en kort sväng, när jag plötsligt hörde världens trudelutt utanför!

Jösses, vilka miner! Gubbarna for ut på två röda för att se vem som vågat pilla på deras dyrgrip. Ingen av dem hann dock se en chockad Lill-polare rusa in och gömma sig under sin bäddsoffa. När jag försiktigt lyfte täcket, tittade han upp med förskräckt blick.

– Hörde du! Det måste ju vara något fel på den!! Ska det inte låta tut tut?

Skall bli förråd

av

Nu har vi äntligen tömt inne hos Babe. Tog bort även det vi haft som box vägg när vi hade ponnyn och åsnan. Vi gjorde en totalblåsning och jag skall soppa rent väggarna ännu noggrannare i morgon. När vi bytte köket inne hos Tobias sparade vi det för att kunna göra en förråds del. Vi hade tänkt i andra ändan av stall delen men nu blir detta rummet perfekt.

Det mesta av prylarna var från skrotsamlarn som hade grejer i loftet. Vi har fortfarande en hel del kvar att tömma men nu börjar det bli riktigt bra. Som det verkar nu vill Micael ha väldigt städat runt sig och har hjälpt till väldigt mycket med att tömma. Tobias har kommit in i jobba och spelar fas, så han är inte intresserad av byggnader runt om kring. Han vill väldigt gärna ha en damm och en kryddspiral,  men han måste påbörja och planera var han vill ha den. Jag hjälper gärna till men jag gör den inte för honom. Så det rann lite ut i sanden.

Men det kommer kanske nästa sommar att han tar tag i trädgården. Skall bli lite skönt om sönerna tar tag i gården lite mera så den slipper bli så trögjobbad.

Husarrest

av

Husarrest

Lill-polarn hörde när jag och gubben pratade om att det äntligen var dags att tömma inne hos Babe och slänga ut alla prylar som samlats där. Det märkliga med att ha lite extra utrymme är att det förr eller senare förvandlas till ett slags allmänt förråd – där både vi och halva bekantskapskretsen ställer saker “tillfälligt”. Något vi nu har satt stopp för.

Lill-polarn, som bara hört ordet prylar, var förstås snabbt på plats. När gubben gick ut på eftermiddagen för att börja tömma, hade jag varit väldigt tydlig: allt ska slängas. Har grejerna inte använts på flera år, då är det inte ens “bra att ha” längre – då är det bara skit.

Men Lill-polarn var av en helt annan mening. Han tyckte att, bortsett från alla spindlar och spindelnät, gick allt att använda igen. När gubben hade slängt den tredje identiska fågelburen började han ändå ana ugglor i mossen och gick för att titta. Han hann knappt vända sig om förrän Lill-polarn redan bar in buren igen.

– Men Lill-polarn, den ska slängas, den är trasig!
– Men kaninburen ska väl ändå rivas och slängas ut?

Och när Lill-polarn prompt kröp in i buren för att inspektera, passade gubben på att stänga dörren och le lite snett.
– Nå, vad tycker du nu då, Lill-polarn?

Efter en stund hördes det smått uppgivet inifrån buren:
– Okej! Skiten ska ut!

Storstäd i stallet

av

När Monica och jag hade varit ute med hästarna och jag tog av mig säkerhetsvästen, så var jag så skiten under att jag tyckte det var dags att gå igenom stallprylarna ordentligt. Man samlar gärna på sig och det ligger bara och blir dammigt. Sen vill jag ha så tomt som möjligt så man har överblick om det dyker upp råttor.

När vi flyttande till gården och tog bort alla gamla halmbalar så kunde man se råttorna springa kors och tvärs. Fn! vad stora de var, katterna tog dem men åt inte upp dem. Efter det är det bara ett år som vi haft många. Jag förstod det en dag när jag och Elvy skulle rida och det promenerade in en tjock råtta och tog en stor bit frigolit i munnen, stannade och glodde länge på Elvy och lunkade vidare. Snacka om att känna sig trygg!!

Fixade till en fälla och fick 13 st, hade jag fått fler hade det varit läge för Anticimex. Men det året var visst ett riktigt rått år. Hittade lite råttskit när jag städade men det var inte så mycket. Pepper som var med fick fatt på en mus där vår gris bodde och kom in till mig och släppte den i en box. Jag har ju katter för att de skall ta möss och råttor, men det var inte långt ifrån att jag hade tagit ifrån Pepper musen. Jobbigt att höra den stackaren, verkar inte som Pepper har fattat att man skall äta upp dem, utan det fick gamlingen göra.

Är inte riktigt färdigt i stallet, men så gott som ( Härligt ) Skall ta och röja ut efter Babe, har känns för jobbigt men nu har det gått så lång tid och all bråte verkar hamna där, så nu skall det tömmas och göras i ordning.