... dina symboler här ...

Ryggskott

Ryggskott

I morse började jag såga ner träden vid platån. Micael hade föreslagit redan i går att jag skulle ta ner de största träden, men jag vet att han ibland har lite svårt att se framför sig hur det blir när allt är klart. Så jag tänkte att jag börjar, så får han fortsätta röja sen.

När Micael kom ut och såg resultatet blev han verkligen nöjd – han fattade direkt att det räckte att ta de mindre träden för att öppna upp och släppa in solen. Plötsligt kändes hela platsen mycket ljusare!

Vi hade köpt en extra alligatorsåg på rea, så både jag och Micael stod och röjde för fullt när Lill-polarn dök upp och också ville hjälpa till. Det gick sådär… Efter att han varit nära att bli betydligt kortare två gånger tyckte jag det var bättre att han vaktade Pepper – som dessutom sprang i vägen precis lika mycket – eller åtminstone kunde släpa bort slyet till transporten.

Han började faktiskt dra iväg några buntar grenar, men det dröjde inte länge innan han var som bortblåst. När jag gick in för att se vart han tagit vägen hittade jag honom i soffan – liggandes bredvid gubben, och båda låg och ojjade sig i kapp över ryggskott.

– Vi borde ha lite glass, sa gubben med sitt mest lidande ansiktsuttryck. Det är ju så varmt… och jag har så ont.

– Jaaa, aj aj aj, vad ont jag har! fyllde Lill-polarn i.

Min Fjärilsbuske

Min ena Fjärilsbuske är i blom och i går satt det tre fjärilar i olika färger på den. Jag rusade in för att hämta kameran men när jag skulle ta kort satt bara den stora baggen på blomman. Snygg färg men jag tror jag föredrar att fota fjärilar. Jag gick och satte mig på altanen, tänkte jag skulle vänta in en fjäril, men det blev att jag fastnade i en bok fram till kvällen.

I dag var jag tvungen att gå upp tidigt till tandhygienisten, så det blev att jag gjorde färdigt vid garaget. Jag skall såga ner ett par träd i morgon så det kommer in lite sol i rotkällaren. Det är bra fuktigt där inne och det behöver städas ur och få chans att torka upp ordentligt. När jag var på väg att hämta vatten fick jag syn på en fjärilen och nu hann jag fota den.

Påfågelfjäril

Ops!

Oj Var du där!

Jag skulle till tandhygienisten tidigt i morse, så jag bad Lill-polarn att fixa kaffet tills jag kom hem. Och tänk – när jag kom tillbaka hade han verkligen gjort sitt allra bästa! Bordet var fint dukat, smörgåsarna låg perfekt upplagda och det var undanplockat i köket. Min Cult-ljusstake hade han däremot inte vågat röra efter gårdagens “incident”, så nu satt han snällt vid bordet och väntade på att vi skulle äta.

Efter frukosten gick jag ut till garaget för att lägga ut pressningen. Ett stort cementrör stod i vägen – vi har haft blommor i det, men nu skulle det bort. Jag fattar än i dag inte hur vi fick dit det från stallet…

Gubben kunde inte hjälpa till eftersom han har ryggskott, men vi har ju trots allt två vuxna söner – och en liten vandrande pinne som alltid är redo att “hjälpa till”! Till slut fick vi hissat upp röret med domkraften så vi kunde tippa och rulla undan det. Pust!

När jag sedan började kasta ut sand över pressningen hörde jag ett svagt “Aj! Aj!” någonstans ifrån. Jag tittade mig omkring men såg inget, så jag fortsatte. Sekunderna senare ropar Micael förskräckt:

– Men mamma då!

Jag tittar upp – och där kommer Lill-polarn gående ut från under pressningen!

Ny design!

Ny Design

Vilket väder! Solen gassar, svetten rinner, och jag stod ute och gjorde i ordning Bellmans hovar. Jag fattar verkligen inte hur vår gamla hovslagare orkade – och var så rund om magen på det! Beethoven får jag ta i kväll, mer klarar jag inte i den här värmen.

Lill-polarn erbjöd sig förstås att hjälpa till. Han tyckte jag var för klen eftersom jag bara orkade en häst åt gången. Själv var han ju, som han sa, “gjord av kanonvirke” och skulle lätt kunna ta minst tio hästar!

– Visst, svarade jag. Falabellor då, eller?

Tobias, som var på väg till jobbet, kunde inte låta bli att lägga sig i.

– Vadå? Fallosar? Det är väl världens största häst, va?

Lill-polarn såg ut som ättika. Jag suckade och skickade ut dem på uteplatsen medan jag fixade fika – jag var inte riktigt redo för en djup diskussion om hästraser så tidigt på morgonen.

När jag kommer ut hör jag Tobias gapskratta.

– Den var snygg! Ny Cult-design – nu kan vi nog sälja dig dyrt!

– Kolla här då!! ropar Lill-polarn.

Och plötsligt flyger mina Cult-manschetter genom luften! Lill-polarn gör världens framdykning rakt över Tobias macka, och den ena manschetten fastnar på hans huvud. När Tobias reser sig upp blir Lill-polarn hängande i luften som en extra lampskärm.

Jag erkänner, min första tanke var faktiskt: Wow! Praktisk!

Men jag sansade mig snabbt och hjälpte ner honom.

Guldhedstornets Kafé

Guldhedstornet

Min kärring onsdag så det blev nytta med nöje. Vi åkte till plantagen och köpte blomma till graven. Mamma ligger i Mölndal och vi skulle till Guldhedstornet på fika och sedan vidare till Rosas farmors grav som ligger på östra. Jag läste om Guldhedstornet i Metron som fanns i bilen när vi hamnade i kö förra onsdagen från Ullared. Jag har bort i Mölndal men bara övningskört upp till tornet, aldrig gått in i det.

Från Guldhedstornet

Utsikten var kanonfin och Göran som äger stället har ordnat så alla gäster får tillgång till gratis bredbands-uppkoppling. Under bordens glasskivor ligger spel som plockepinn och schack. Det var ganska många som satt och kopplade av, så det har nog mer besökt än man kunnat ana. Men hissen var ju hel läskig, pytteliten och som en halvmåne. Det blev trapporna ner sedan.

Från Guldhedstornet

Elvy fick en liten snyltare i sin dricka som såg så chockad ut att det plötsligt blev glas mellan honom och morotskakan. Så kan det gå när man är åpen och försöker tömma  flaskan i ett svep. Rosas gäst var betydligt sötare och hade fullt upp i luften med en kompis, var bara tvungen att landa lite på Rosa och ta igen sig innan det fladdrade vidare. I dag kändes det som riktig sommar och det var mysigt att bara sitta.

Från Guldhedstornet

Det är arkitekten Nils Einar Eriksson som också har ritat Biografen Draken, Göteborgs konserthus och Park Avenue Hotel. Jag har jobbat i 15 år på SF tills Biografen Draken lades ner. Tornet invigdes mars 1953 och serveringen högst upp öppnades för allmänheten ett par månader senare! Jösses! Jag som bott i Mölndal så många år och inte haft en aning om att det är café högst upp. Vattentornet är fortfarande i full drift.

Från Guldhedstornet