1 objekt 365 dagar

Usch, vilket tråkväder idag! Det har regnat, varit kallt och mörknat alldeles för tidigt. Perfekt väder för att hålla sig inne, så Lill-polarn satt och scrappade tillsammans med Esmeralda. Men mitt i allt pysslande fick han en idé – han ville ha med sig en typiskt svensk bild till Afrika!

Esmeralda skrattade och tyckte att midsommarafton väl ändå var det mest svenska som fanns. “Och den har ju redan varit”, påminde hon honom. Men Lill-polarn skakade på huvudet. “Jodå!”, sa han bestämt och rusade ut på uteplatsen.

Esmeralda stannade kvar i fönstret, nyfiken på vad han nu kokade ihop. Vad hon mindes stod bara grillen kvar där ute – och grilla, det gör man ju i alla länder. Till sist kunde hon inte hålla sig längre, utan gick ut för att kolla.

Där satt han! Uppflugen på dalahästen med ett stort flin över hela ansiktet.
– Kolla! ropade han stolt. Kan det bli svenskare?! Jag på en dalahäst – med Anna Anka vid sidan!

Esmeralda slog sig för pannan och började skratta. Jo, nog hade Lill-polarn fångat det svenska på sitt alldeles egna sätt!

Det är Halloween, och Lill-polarn frågade direkt om jag hade några hemska masker och rinnande blod han kunde låna. Han hade nämligen slagit vad med Rosas Patric om att han skulle lyckas skrämma slag på gårdens tuffaste – Tobias!

Patric hade lovat att karva pumpor med Lill-polarn hela kvällen om han lyckades, så insatsen var hög. Jag letade fram en riktigt otäck Scream-mask… och blev faktiskt själv lite nervös när jag såg den. Men Lill-polarn såg mest nöjd ut, så han drog iväg i full fart.

En stund senare kom han lufsande tillbaka, masken släpandes efter sig. Tobias hade inte ens öppnat dörren! Lill-polarn såg helt uppgiven ut och var på väg att lägga sig på soffan när han fick syn på alla spindlarna i hörnet.

– Wow, vad äckligt! tänkte han. Det kommer Tobias att bli jätte­rädd för!

Han samlade ihop spindlarna, fixade till sitt skräckscenario och rusade upp till Tobias igen. När han kom tillbaka såg han helt bedrövad ut. Inte ens nu hade Tobias blivit rädd, och Lill-polarn muttrade något om att aldrig mer slå vad om pumpor.

Men så, efter en stund, knackade det på dörren. Utanför stod Tobias – med stora ögon.
– Fy tusan, det är en massa läskiga spindlar på min farstukvist! Jag såg dem nu när jag kom hem från jobbet!

– Blev du rädd? frågade Lill-polarn och spärrade upp ögonen av förväntan.
Tobias nickade.

Lill-polarn kastade sig upp och utropade lyckligt:
– JAAA! Jag ska karva pumpor med Patric ikväll!

När jag kom hem idag hann jag knappt innanför dörren innan jag stack bort till Rosa. Jag kikade bara in med näsan för att se att allt var i sin ordning, sen skyndade jag hem igen. Lill-polarn hade nämligen antytt att han höll på med en överraskning – en maskeraddräkt som, enligt honom själv, skulle vara “på pricken honom”.

Jag gissade på att han skulle sy sig en tigerdräkt eller något maffigt djur. Jag hade dessutom köpt hem nya tyger med alla möjliga djurmönster, så jag såg framför mig något riktigt vilt.

Men när jag kom hem möttes jag av en mycket bekymrad Lill-polare. Han förstod inte alls varför Esmeralda hade brustit ut i skratt och tyckt att han borde ha mer grått i vingarna – och absolut ingen gloria!? Han tyckte ju att han hade kommit på den perfekta dräkten!

Han tittade frågande på mig medan han försökte hålla glorian på plats. Och jag måste erkänna, jag blev faktiskt lite ställd. En ängel, javisst – men jag har då aldrig hört talas om en hysteriskt bullätande sådan?

Esmeralda, som sett hur ledsen han blivit, kom snart ner och gav honom en varm kram.
– Jaha! Lill-polarn, du är en harpängel – en sådan som spelar underbar musik och som alla vill höra!
– Ja exakt! svarade Lill-polarn och sken upp, innan han tog fram sin lilla harpa och började spela.