1 objekt 365 dagar

I dag ska jag bara städa undan lite och sedan softa resten av kvällen. Lill-polarn hjälper gubben och Micael ute i kokhuset med planeringen av köket, men när jag gick in för att hälsa hörde jag hur Lill-polarn och Pepper sprang runt som galningar på övervåningen. Gubben gav mig bara en trött blick – lika bra att låta honom rasa av sig, tänkte jag.

Kändes faktiskt riktigt lyxigt att gå runt här inne i lugn och ro för en gångs skull. Ingen som tjatar om bullar, alla katter utomhus, och Shakira fullt upptagen med att vakta grävskopan som jobbar hos den nya grannen. Hon håller stenkoll på att den inte råkar gräva på vår sida av muren!

Jag gick där och riktigt kände hur inspirationen började smyga sig på… och sen – pang – var den som bortblåst.

– Gå in, Lill-polarn!
– Jag och Pepper ville bara kasta prick!

Mycket riktigt! Lill-polarn hade fått tag i några puttekulor som han och Pepper stod och kastade ner från övervåningen. Det håller på att byggas en trappa upp till ett hål i bjälklaget – Lill-polarns absoluta favoritplats just nu. Därifrån har han full utsikt över alla rum.

Vi har fortfarande inte hittat något bord som passar i hallen, så jag satte helt enkelt tillbaka det gamla – det som stått ute på uteplatsen i sommar. Det får duga tills vidare.

Jag har passat på att gå igenom mina hobbyprylar inför vintern och insåg att jag saknar en plats att sitta vid. Köksbordet är visserligen stort, men det är så skönt att kunna lämna saker framme utan att behöva plocka bort allt när det är dags att äta.

Lill-polarn stod och stampade ivrigt när han såg att jag plockade fram symaskinen. Hmm… han verkar ha ärvt min knepiga smak. Först ville han att jag skulle sy en mysdress med öron och svans. Sedan kom han på att han behövde flera färgglada kaftaner – “till Afrika, så klart!” enligt honom.

Hans önskelista växte snabbt, och han följde varje plagg noggrant, med förslag på ändringar både här och där. Jag började ana att det här kunde bli en lång kväll.

När jag gick ner för att hämta en kopp kaffe hade Lill-polarn redan lagt fram nytt tyg och en remsa tofsar som han tyckte skulle bli “jättefint som dekoration”. Men som tur var gick nålen av just då – ett tecken på att jag sytt klart för idag!

Jag skickade ut Lill-polarn med Pepper i stället. De kunde lika gärna smyga runt och leka vilda katter i trädgården medan jag pustade ut.

Han har då krav, den lille rackaren – men man får ju ändå ge honom poäng för fantasifull design!

Äntligen fredag!! Nu väntar en lååång helg, och det känns helt underbart. Problemet är bara att innan man hinner säga njuta så är det plötsligt söndag kväll och man sitter där med lite lätt ångest över hur fort allt gick.

Jaja, den här gången ska jag i alla fall försöka njuta så mycket jag bara kan.

Jag hann knappt innanför dörren förrän jag hörde Lill-polarn på sitt rum. Han satt i soffan, fullt koncentrerad, med ett vattenpass i handen som han tippade fram och tillbaka.

– Blupp. Blupp.

Den lilla luftbubblan dansade från sida till sida medan han satt och följde den med blicken och såg djupt fundersam ut.

Till slut hör jag honom säga:
– Det här måste ju kunna kallas för en rakapparat, eller?
– Och det vattnet där inne! Jag undrade just varför vi köpte så mycket rakvatten – men nu vet jag ju varför!

Jag suckade och skrattade på samma gång.

– Men Lill-polarn då…