1 objekt 365 dagar

När jag kom in efter att ha tagit ner hästarna till den lilla hagen, hörde jag gubben och Lill‑Polarn springa runt och muttra inne i huset. Det var omöjligt att avgöra vem av dem som var mest upprörd.

Plötsligt dök Lill‑Polarn upp – släpandes på min pappas gamla pilbåge och en pil! Pappa hade köpt den i Kongo för prydnad, inte för att användas. När jag var liten brukade han dessutom säga att pilarna var doppade i gift, just för att min bror och jag inte skulle försöka provskjuta dem.

Lill‑Polarn var dock förargad bortom rim och reson och lyssnade inte på något jag sa. Det enda jag lyckades förstå var att någon hade ätit upp hans jordgubbar(!).

Jag följde med ut för att se vad han höll på med – och där står han, balanserandes på en gammal karamellburk, med pilbågen spänd och blicken fokuserad.

– Ska du skjuta!? …Gräslök?? frågade jag förskräckt.
– Ja! Rådjuren äter ju upp mina jordgubba! Det är väl ingen som vill springa runt och lukta gräslök heller!

I morse var det full fart i köket! Gubben fyllde år, och Lill‑Polarn for runt som en virvelvind för att ordna kaffe på sängen. Men mitt i allt såg han plötsligt väldigt bekymrad ut.

Det visade sig att han hade råkat vräka i sig muffinsen som låg i påsen på bordet. Inte vilka muffins som helst heller, utan de där stora med extra chokladbitar i – de som egentligen var tänkta till gubben (eller snarare: “bara till Lill‑Polarn”, om man frågar honom).

Hade jag inte varit så stressad till jobbet, hade jag nog passat på att retas lite om hur deppad gubben skulle bli när han upptäckte att födelsedagsmuffinsen var slut. Lill‑Polarn såg dock så förtvivlad ut att jag knappt hade hjärta att säga något. Jag misstänker att muffinsen inte smakade fullt så gott längre…

För att lugna honom skickade jag ut honom för att plocka smultron. En stund senare ropade jag ut genom dörren och frågade om han hittat några. Då hörs bara hans lilla röst på avstånd:

– En till gubben… två till mig… en till gubben… två till mig…

I dag har det verkligen varit synd om Lill-Polarn. Han har haft en riktig tykobrahedag från morgon till kväll!

Det började med att han skulle gå ut och vattna blommorna, men halkade på en äcklig brun snigel som kröp runt på trappan. Efter lite jämmer och gnäll fick han komma in och få plåster på knät – och försökte förstås tigga till sig bullar från gubben samtidigt. Det gick inte så bra… i stället fick han en stor tallrik gröt, som han snabbt dömde ut som snigelkoncistens.

Gubben står fast vid att Lill-Polarn måste äta nyttigt (han som själv lever på bullar och O’boy!), så gröten fick han allt äta upp. Efter det tänkte han muntra upp sig lite och gick ut till drivbänken för att kolla hur långt squashen hade vuxit.

Han vinklade försiktigt upp glasskivan och stöttade den med en pinne som han flyttade längre och längre upp för att se bättre. Men mitt i allt susade Pepper förbi som en virvelvind – och Lill-Polarn tappade taget!

Som tur var hade han inte hunnit äta så mycket gröt, för nu hamnade han mellan rutan och gräset med benen i vädret. Shakira såg vad som hände och sprang snabbt efter gubben som fick komma till undsättning.

När allt väl lugnat sig sa gubben tröstande:
– Kom så går vi in, så ska du få en morot!
– Neeeeej! Jag vill ha en bulle!