... dina symboler här ...

Rymling

Rymling

Det var ganska fint väder när jag kom hem från jobbet, så jag gick en vända runt dammen för att kolla växterna. Lill-polarn hade varit med gubben på Möllan och hjälpt till vid skolbion. Det hade gått bra, men gubben såg lite stressad ut när de kom hem och muttrade något om att ta med en bullpåse om Lill-polarn skulle följa med honom igen.

Han tyckte nog att Lill-polarn kunde vara ute en stund nu, så han själv kunde vila. Jag gick omkring och plockade lite, och insåg att jag tagit in nästan allt från dammen – utom “fule gubben”. När jag och gubben var på väg in hörde vi plötsligt hur Lill-polarn skrek i vild panik:

– Han har krupit ur dammen!!

Jag lovar, Lill-polarn var kritvit i ansiktet. Och jag blev faktiskt lite ställd, för jag var säker på att jag hade packat ner händerna! Usch – fule gubben såg verkligen skrämmande ut där han låg och “krälade” på uteplatsen.

Jag måste fråga Micael om det är han som plockat fram händerna igen. Jag sa till gubben att vi nog får ta in figuren över vintern, men då kom Lill-polarn snabbt med ett motförslag:

– In? Är det inte bättre att han får ta igen sig i rotkällaren? Han kan ju få värmeslag om man tar in honom!

Jag höll god min.
– Ja, kanske det.
– Puuh! sa Lill-polarn lättat.
– Eller det var ju tur att jag kom på det, så han inte skrämmer Esmeralda. Hon är ju lite känslig!

Och en sådan, och en så….

Lill-polarn med sin mysdress.

Vi har fortfarande inte hittat något bord som passar i hallen, så jag satte helt enkelt tillbaka det gamla – det som stått ute på uteplatsen i sommar. Det får duga tills vidare.

Jag har passat på att gå igenom mina hobbyprylar inför vintern och insåg att jag saknar en plats att sitta vid. Köksbordet är visserligen stort, men det är så skönt att kunna lämna saker framme utan att behöva plocka bort allt när det är dags att äta.

Lill-polarn stod och stampade ivrigt när han såg att jag plockade fram symaskinen. Hmm… han verkar ha ärvt min knepiga smak. Först ville han att jag skulle sy en mysdress med öron och svans. Sedan kom han på att han behövde flera färgglada kaftaner – “till Afrika, så klart!” enligt honom.

Hans önskelista växte snabbt, och han följde varje plagg noggrant, med förslag på ändringar både här och där. Jag började ana att det här kunde bli en lång kväll.

När jag gick ner för att hämta en kopp kaffe hade Lill-polarn redan lagt fram nytt tyg och en remsa tofsar som han tyckte skulle bli “jättefint som dekoration”. Men som tur var gick nålen av just då – ett tecken på att jag sytt klart för idag!

Jag skickade ut Lill-polarn med Pepper i stället. De kunde lika gärna smyga runt och leka vilda katter i trädgården medan jag pustade ut.

Han har då krav, den lille rackaren – men man får ju ändå ge honom poäng för fantasifull design!