... dina symboler här ...

Tomtens verkstad

Tomtens verkstad

När jag och Micael röjde framför rotkällaren kom den stora gamla stubben fram. Jag hade egentligen tänkt plantera taklökar på den, men innan jag hann så långt hade nytt sly redan vuxit upp – som vanligt när man tänker “det där fixar jag sen”. Nu tog vi äntligen tag i det, och kunde inte låta bli att sätta dit en trädgårdstomte mitt på stubben.

Jag måste nog leta fram något riktigt knasigt att komplettera med – stubben känns som gjord för ett litet skådespel.

När jag kom körandes hem vinkade Lill-polarn glatt vid rotkällaren och ropade att han hade hittat tomtens verkstad! Självklart, förklarade han, måste det vara i just den källaren tomten arbetade – han stod ju alldeles bredvid och samlade ved till sin stora julklappsmaskin!

Lill-polarn stod där och bedyrade vilken otroligt snäll person han var. Hyss? Nä, det var ju Pepper som höll på med sånt. Han själv var exemplariskt skötsam – särskilt inför julen.

Han la in högsta växeln och erbjöd sig att hämta mer ved, så att julklappsmaskinen kunde tillverka massor av paket. Han kunde till och med leta rätt på några jordgubbar till tomten, “så han orkar jobba hela natten”.

Och hittar vi inga själva, menade han, så har ju garanterat den griniga gubben nedanför backen några – “och han behöver ju ändå inte alla”.

Dörrmattan

Dörrmatta

När jag körde upp på uppfarten såg jag Lill-polarn stå på Micaels trappa med en mycket bekymrad min. Han såg ut som om han funderade över livets stora frågor – men det visade sig snart att det handlade om något betydligt mindre.

Micael hade nämligen köpt en ny dörrmatta när de hämtade kaminen, och nu stod Lill-polarn och tvekade inför att kliva på den. Just då frös han inte, så egentligen borde det vara okej att gå in. Men så kom en vindpust, och då blev det kallt… och då var han ju inte säker längre.

Jag har ingen aning om hur länge han stått där och funderat, men jag hann knappt kliva ur bilen förrän han ropade:

– Jag måste ha en rejäl pälsrock inför vintern, annars kan jag ju inte hälsa på Micael!

När jag frågade varför han inte bara går in, pekade han allvarligt på mattan.

– Man får inte frysa!

Jag gick fram och läste – och mycket riktigt: på mattan stod det “No cold feet allowed!”

– Nämen! Sicken matta! sa jag och försökte hålla mig för skratt.

Lill-polarn såg tveksam ut. “Det är väl bara på skoj?” frågade han. Men han tyckte ändå jag borde kolla med Micael först, för säkerhets skull.

Wow, tänkte jag. Vilket guldläge! Jag ska nog införskaffa ett gäng sådana mattor. Jag lär inte vara sysslolös på våra kärring onsdagar, bara till att skriva lite förbud och förmaningar.