... dina symboler här ...

Ops!

Oj Var du där!

Jag skulle till tandhygienisten tidigt i morse, så jag bad Lill-polarn att fixa kaffet tills jag kom hem. Och tänk – när jag kom tillbaka hade han verkligen gjort sitt allra bästa! Bordet var fint dukat, smörgåsarna låg perfekt upplagda och det var undanplockat i köket. Min Cult-ljusstake hade han däremot inte vågat röra efter gårdagens “incident”, så nu satt han snällt vid bordet och väntade på att vi skulle äta.

Efter frukosten gick jag ut till garaget för att lägga ut pressningen. Ett stort cementrör stod i vägen – vi har haft blommor i det, men nu skulle det bort. Jag fattar än i dag inte hur vi fick dit det från stallet…

Gubben kunde inte hjälpa till eftersom han har ryggskott, men vi har ju trots allt två vuxna söner – och en liten vandrande pinne som alltid är redo att “hjälpa till”! Till slut fick vi hissat upp röret med domkraften så vi kunde tippa och rulla undan det. Pust!

När jag sedan började kasta ut sand över pressningen hörde jag ett svagt “Aj! Aj!” någonstans ifrån. Jag tittade mig omkring men såg inget, så jag fortsatte. Sekunderna senare ropar Micael förskräckt:

– Men mamma då!

Jag tittar upp – och där kommer Lill-polarn gående ut från under pressningen!

Ny design!

Ny Design

Vilket väder! Solen gassar, svetten rinner, och jag stod ute och gjorde i ordning Bellmans hovar. Jag fattar verkligen inte hur vår gamla hovslagare orkade – och var så rund om magen på det! Beethoven får jag ta i kväll, mer klarar jag inte i den här värmen.

Lill-polarn erbjöd sig förstås att hjälpa till. Han tyckte jag var för klen eftersom jag bara orkade en häst åt gången. Själv var han ju, som han sa, “gjord av kanonvirke” och skulle lätt kunna ta minst tio hästar!

– Visst, svarade jag. Falabellor då, eller?

Tobias, som var på väg till jobbet, kunde inte låta bli att lägga sig i.

– Vadå? Fallosar? Det är väl världens största häst, va?

Lill-polarn såg ut som ättika. Jag suckade och skickade ut dem på uteplatsen medan jag fixade fika – jag var inte riktigt redo för en djup diskussion om hästraser så tidigt på morgonen.

När jag kommer ut hör jag Tobias gapskratta.

– Den var snygg! Ny Cult-design – nu kan vi nog sälja dig dyrt!

– Kolla här då!! ropar Lill-polarn.

Och plötsligt flyger mina Cult-manschetter genom luften! Lill-polarn gör världens framdykning rakt över Tobias macka, och den ena manschetten fastnar på hans huvud. När Tobias reser sig upp blir Lill-polarn hängande i luften som en extra lampskärm.

Jag erkänner, min första tanke var faktiskt: Wow! Praktisk!

Men jag sansade mig snabbt och hjälpte ner honom.