... dina symboler här ...

Lill-polarns Primula

vattnar

Vilket varannan dags väder vi har just nu! Det är betydligt kallare i dag, och jag startade morgonen med huvudvärk – så något låg- eller högtryck är nog på väg in. Under tiden jag var ute och fodrade hade Lill-polarn redan hunnit springa runt och inspektera våra nya blommor. Han är fortfarande mäkta stolt över den blå Primulan han lyckades rädda ur händerna på buffel-gubben i går.

Blommorna såg tack och lov ut att ha klarat sig fint, men så snart Lill-polarn fick syn på att Tobias höll på att tömma övervåningen på sitt hus glömde han bort allt vad vattning heter och rusade dit. Han hade hört oss prata om ett pyttelitet rum där uppe – ett med en riktig Hobbitdörr! Det kunde han förstås inte låta bli att undersöka.

– Egentligen är Tobias nog lite rädd för att bo ensam, sa han. Han behöver säkert en starking som mig vid sin sida… eller hur!? Hallå! Tobias, det där rummet där uppe, det är mitt!

Tobias skrattade bara och svarade:
– Ja, varsågod. Spökena blir nog jätteglada att få lite sällskap.

Det blev tyst en stund, sedan hördes Lill-polarn ropa:
– Det är ju rosa här inne! Gud så tjejigt! Här kan jag absolut inte bo!

Efter en kort paus kom han ut igen med Shakira i släptåg.
– Kom, Shakira. Är du rädd för spöken? Nu går vi hem!

 

Usch! Inga barrväxter!

Njaa! De sticks

Vi gick ut tidigt i dag och började röja i trädgården. Sedan tänkte vi ta oss en tur till Plantagen i Mölndal och titta på lite nya blommor. Men vi var tydligen inte ensamma om den idén – jösses så mycket folk det var där!

Lill-polarn hade sett fram emot besöket i flera dagar, så att stanna i bilen var förstås inte aktuellt. Och, peppar peppar ta i trä, han var riktigt duktig. Han hjälpte till att läsa på skyltarna, försökte hitta växter som skulle passa hemma, och höll sig hela tiden nära oss. Barrväxterna dissade han däremot direkt – ”stickiga och eländiga”, som han uttryckte det.

När vi kom till blommorna var det så trångt att Lill-polarn fick sitta i korgen. Jag stod och kikade bland Primulorna när jag plötsligt hör honom säga:
– Shit! Shit!

Jag vände mig om just i tid för att se en gubbe som nästan trampade rakt i korgen. Han bufflade sig fram som om Primulan var på rea och rafsade åt sig den ena blomman efter den andra utan att se sig om. Inte ens de mest målmedvetna tanter på mellandagsrea kunde mäta sig med honom!

Men Lill-polarn, som redan spanat in sin favoritblomma, tänkte inte ge sig. Precis när gubben skulle ta en blå Primula, snappade Lill-polarn åt sig den – rakt ur hans hand – och dök blixtsnabbt ner i korgen igen.

Ni skulle ha sett gubbens min!