... dina symboler här ...

Förberedelser

Hjälper till!

Lill‑polarn var ovanligt pigg och utvilad i morse, efter att ha tillbringat nästan hela gårdagen i sängen. Det gjorde honom nog gott, för humöret var på topp redan innan jag åkte till jobbet.

Direkt efter jobbet ska jag hämta ett skrivbord i engelsk stil som jag tänkt ha i datarummet. Där inne går det mesta i lite finare möbler, förutom skrivbordet – ett gammalt hopplock av skivor och hurtsar som fungerat fint men som nu håller på att ramla isär.

Lill‑polarn lovade att damma ur rummet och städa ordentligt så det bara är att bära in det nya skrivbordet när jag kommer hem. Men när jag berättade att även pysselskåpet skulle bytas ut i dag blev han riktigt upprörd. Han tänkte minsann följa med gubben och Tobias till Kungsbacka för att “kontrollera själv om det nya var något att ha.”

Om han ändå kunde lägga ner samma energi på allt annat som han gör med sina blommor! Där behöver jag aldrig påminna honom – han vattnar, pysslar och kontrollerar varje planta med största noggrannhet varje dag.

Jag ser verkligen fram emot att komma hem till ett nystädat hus och ett par nya, fina möbler. Förhoppningsvis har Lill‑polarn inte städat för mycket bara…

Skall till Panduro!

gris

Lill‑polarn var sur som ättika i morse och gick runt och muttrade för sig själv. Han hade tydligen otroligt svårt att smälta att jag inte tog med honom till Panduro i går. Allt började när han fått syn på Rosas vackra glas och tyckte att det där hade han ju kunnat göra till Esmeralda!

“Då kunde vi ha diskuterat snygga glas!” sa han uppgivet när jag försökte trösta honom. Och när han sedan rotade igenom mina påsar och hittade pärl‑setet jag skulle använda till armband, tyckte han bara att jag var futtig.

Inte ens en lyxig frukost kunde rädda humöret – för enligt honom hade jag förstört hela hans dag. Esmeralda hade säkert blivit superglad om han fått göra smycken till henne. Och som om det inte var nog hade jag dessutom köpt ett set med “Fashion Accessories” – små hjärtan, änglar och nycklar – till Micael, så att han kunde göra smycken till Nina.

“Fy tusan, vilken fis du är!” muttrade Lill‑polarn och vägrade äta sin frukost.

En stund senare hörde jag ett krasch från hallen. När jag kom upp stod Lill‑polarn där bland porslinsskärvor. Han hade slagit sönder sin min gamla spargris för att ta pengarna – han hade bestämt sig för att åka till Panduro själv!

Det blev ingen Panduro för Lill‑polarn i dag.
Det blev raka vägen till sängen och fundera lite på sina beslut.