... dina symboler här ...

Hjälp!

Hjälp!

När Tobias äntligen kom ner släntrandes idag ville Lill-polarn absolut hjälpa till att tömma rummet. Han har aldrig fått vara där inne förut, så det här var förstås jättespännande.

Tobias såg mest uppgiven ut och suckade: “Shit, var ska jag börja?”
Jag sa bara åt honom att ta det han ville ha och kasta resten på golvet – vad som helst, bara det började hända något, så jag kunde städa ur. Jag kände mig faktiskt minst lika desperat som matadoren i Disneys Ferdinand!

Lill-polarn sken upp som en liten sol och började kasta CD-skivor omkring sig, medan han for runt som en virvelvind för att hinna snoka igenom allt innan Tobias hann plocka med sig det. I hans ögon var rummet som ett hav av spännande skatter – och allt skulle förstås sparas.

Efter en stund hörde jag hur irriterad Tobias lät däruppe, så jag började gå upp för att kolla läget. Men jag hann bara halvvägs i trappan innan Lill-polarn kom farande, helt skräckslagen!

Tobias hade tydligen tröttnat på Lill-polarns kaxighet och satt scream-masken runt lampan. Stackars Lill-polarn – han hade blivit dödsrädd och gömt sig hos Shakira. Fy tusan så taskigt gjort!

Nu har han i alla fall fått lite godis som tröst, och Tobias har visat hur mediastolen fungerar. Så nu sitter Lill-polarn där, inlindad i en filt, och lyssnar på sagor medan Tobias håller honom sällskap.

Moppelorerna anfaller!

Moppelorerna anfaller!

När vi kom hem från jobbet rusade Lill-polarn direkt upp i soffan och ville att jag skulle tända ljus och sätta på en brasa. Han var fullständigt utmattad efter sin episka kamp mot Moppelorer och Vippotroner. Hade han inte haft sådana enorma kunskaper i karate hade han aldrig vunnit, påstod han bestämt. Sedan tittade han allvarligt på mig och frågade hur jag ens vågade gå till jobbet varje dag.

När jag undrade var han egentligen hade varit, berättade han att han befunnit sig i ett stort rum fullt av monster – både på väggarna och över hela golvet. Värst av allt var den färgade Vippotronen som han var tvungen att hoppa på i minst en halvtimme innan den äntligen var tillplattad! Moppelorerna var många och luktade pyton, men de var åtminstone lättlurade. ”Spring bara några varv runt den stora klumpen”, förklarade han, ”så säckar de ihop av utmattning.”

Hmm… jag börjar misstänka att Lill-polarn kanske har varit i den stora städskrubben och härjat. Det vore nog bäst att kika in där på måndag, så inte de andra städarna undrar vad som hänt med deras grejer. Undrar bara vad för “klump” han menade?

När jag skulle fråga honom sov han redan så sött, helt utslagen efter dagens äventyr. Han har nog haft det riktigt tufft idag – jag hoppas bara jag inte får mig en chock på måndag!