När jag kom hem från jobbet i dag var det nästan kusligt tyst i huset. Jag satte mig med en kopp kaffe och njöt en stund av lugnet, men måste erkänna att det kändes lite tomt. Så fort det inte hörs något från Lill-polarn saknar man faktiskt hans eviga energi och påhitt. Jag hade dessutom köpt med mig bullar på vägen hem och tänkte att vi kunde ha en liten mysstund tillsammans.
Jag gick runt på tomten för att se var han tagit vägen och hittade honom till slut i vedboden – fullt upptagen. Gubben stod i ena änden och klöv ved för vintern medan Lill-polarn stod i den andra och hyvlade bräder som en liten fabriksarbetare.
Han var så koncentrerad att han inte ens märkte när jag kom in med kaffet och bullarna.
– Kolla, Lill-polarn! Bullar! ropade jag glatt.
– Hinner inte! Måste bli klar med mina pilar, det är ju bara 122 dagar kvar till resan! svarade han allvarligt, utan att titta upp.
Jag trodde knappt mina öron. Lill-polarn… som tackar nej till bullar? Det måste vara något riktigt speciellt på gång! Men efter några minuter gick det ändå inte att motstå doften av kaffe och nybakade bullar. Han slog sig ner, åt tre bullar i rasande fart – och gick sedan direkt tillbaka till sitt hyvlande.
Med den arbetsinsatsen lär jag faktiskt ha en ovanligt lugn period framför mig. För att hyvla pilar för hand… ja, det kommer nog ta sin lilla tid.
