... dina symboler här ...

Gick mycke bättre idag

Fjäril

Har tvättat luckor och lagt prylarna på plats. Monica kom upp så det blev långtur med hästarna och denna gången jobbade jag mera med knäsluten och det gick riktigt bra. Oftast stannar Bellman direkt när han känner att man sitter som potta skit och då är det lite svårt att  att träna upp sig. Idag  kunde jag trava betydligt längre och börjar få in snitsen riktigt bra, samtidigt så jobbar vi med att Bellman skall ha huvudet lite högre upp. Jag har tränat western men det rann ut i sanden när vi fick operera Beethoven för sandkolik.

Nu vill jag ha upp huvudet på Bellman för han jobbar bättre och blir mera alert, något vi märkt så fort vi rider barbacka. Skall avvakta in i det längsta med att sätta på sadel, för just nu känns det som att när vi lägger på westernsadeln så går han direkt lägre med huvudet. Visserligen är det bara att jobba så tar han upp huvudet, men det känns som man får väldigt mycket gratis, framförallt på Bellman när vi rider barbacka. Han reagerade för en högtrycksspruta bakom en häck och ville väl dra järnet upp för våran backe, men behärskade sig så in i norden.

Vete tusan om han inte hade gjort en ua om jag haft sadel.

Skulle inte ha visat Lill-polarn loftet

loftet

Äntligen fredag! Jag har känt mig så seg hela veckan, men nu hoppas jag få lite fart igen. Målet för helgen är att äntligen bli klar med förrådet – eller verkstaden, som det numera börjar likna. Jag bad gubben sätta tillbaka luckorna på skåpen; de har stått avtagna i flera år och gångjärnen hade börjat rosta. Det lär vara ett riktigt pilljobb. Själv hade jag förmodligen fått ett litet bryt och kastat dem om jag inte fått dit dem direkt.

När jag var på väg upp för att se hur det gick med luckorna hörde jag små dunsar. Sedan kom ett tydligt krasch! – som när en kruka går i golvet. Jag tittade upp mot loftet och fick syn på Lill-polarn, som med stor energi plockat fram en gammal liten lastkärra och var i full färd med att tömma hela loftet. Pepper var tydligen med på insidan och “hjälpte till”… eller möjligen välte saker, om man ska tolka ljudet rätt.

– Lill-polarn! De där sakerna ska tillbaka in! ropade jag.
– Jag skulle bara ta ner verktygen, men allt det här stod i vägen! svarade han snabbt.

Jag suckade lite. Det är trångt där uppe, men något säger mig att han inte direkt följde någon sorts plan. Jag började titta runt bland allt som nu låg utspritt på gårdsplanen – gamla julsaker, några trälådor, utomhusslingor… Vänta nu. Ljusslingor?

När jag frågade var ljusslingorna tagit vägen undvek Lill-polarn noggrant att möta min blick. Jag gick fram till fönstret för att kolla – och där ute, mitt på gräsmattan, stod Pv-monstret. Lysande. Blinkande. I alla tänkbara färger.