... dina symboler här ...

En liten barbackatur

Fortfarande varmt och gott ute men det blåser så in i norden. Monica skulle iväg senare på Rix FM så jag tyckte att en lugn ridtur kanske var det bästa idag. När hästarna var yngre och fram för allt travaren jag hade var alltid lite stissiga när det blåser så jag var lite tveksam till att vi skulle rida barbacka. Monica fixar detta lätt, men jag var lite tveksam på mig själv. Bellman blir en riktig gentleman om han känner att man inte riktigt fixar det men jag ville verkligen rida Beethoven idag. Men båda hästarna var hur coola som helst idag.

Vi red mellan villorna i dag där det är ganska backigt, och många konstiga trädgårdsdekorationer som snurrar och har sig. Kanon bra träning för hästarna och vi hade sådan tur att flera jobbade i sina trädgårdar med olika maskiner. Nu har vi ridit där såpass mycket att jag vet att de är stabila, men det är ändå väldigt viktigt att utsätta dem för lite av varje. Jag märker ju att de bara blir lugnare och lugnare. Härligt med tanke på att jag bara blir äldre och inte fullt så tuff längre om det skulle hända något.

Wow! Min!

Wow! Min!

Vilket härligt väder! Det blåser visserligen en hel del, men luften är så varm och skön att man nästan glömmer årstiden. Jag kände för att ta en promenad på vår lilla slinga, men när jag kom dit såg jag att den hade vuxit igen ordentligt. Det får bli röjning innan man kan gå där igen.

Lill-polarn däremot ville förstås fortsätta — han hade ingen aning om att vi hade en alldeles egen, outforskad Högen-djungel! Pepper var med och tänktes få uppdraget att skrämma bort alla vilda djur, ifall några skulle våga visa sig.

Jag stoppade dock planerna och sa åt Lill-polarn att vänta tills jag röjt upp. I stället kunde han hjälpa mig på loftet, där jag behövde hitta en kartong med lampor. Jag gick runt bland lådorna när jag plötsligt hörde ett glädjetjut – ”Wow! Min!”

När jag tittade ut genom loftfönstret såg jag bara hur ogräset gungade. Ingen Lill-polare, ingen Pepper. Jag gick försiktigt ut mellan sly och hagtorn, och där – på det gamla lastbilsvraket vid hagen – satt Pepper uppe på huven som en riktig vakthund. Lill-polarn stod på ratten med blicken framåt, koncentrerad men lycklig.

– Vrooom! Se upp! Pv-monster på ingång! Pepper, hoppa ner på pedalen så jag kan växla!