När jag körde upp på uppfarten såg jag Lill-polarn stå på Micaels trappa med en mycket bekymrad min. Han såg ut som om han funderade över livets stora frågor – men det visade sig snart att det handlade om något betydligt mindre.

Micael hade nämligen köpt en ny dörrmatta när de hämtade kaminen, och nu stod Lill-polarn och tvekade inför att kliva på den. Just då frös han inte, så egentligen borde det vara okej att gå in. Men så kom en vindpust, och då blev det kallt… och då var han ju inte säker längre.

Jag har ingen aning om hur länge han stått där och funderat, men jag hann knappt kliva ur bilen förrän han ropade:

– Jag måste ha en rejäl pälsrock inför vintern, annars kan jag ju inte hälsa på Micael!

När jag frågade varför han inte bara går in, pekade han allvarligt på mattan.

– Man får inte frysa!

Jag gick fram och läste – och mycket riktigt: på mattan stod det “No cold feet allowed!”

– Nämen! Sicken matta! sa jag och försökte hålla mig för skratt.

Lill-polarn såg tveksam ut. “Det är väl bara på skoj?” frågade han. Men han tyckte ändå jag borde kolla med Micael först, för säkerhets skull.

Wow, tänkte jag. Vilket guldläge! Jag ska nog införskaffa ett gäng sådana mattor. Jag lär inte vara sysslolös på våra kärring onsdagar, bara till att skriva lite förbud och förmaningar.