Lill-polarn väckte mig tidigt i morse – väldigt tidigt – för att meddela att gubben glömt stänga av dimmprylen i den lilla dammen. Han var lite orolig och trodde att hela Kållered nu låg inbäddat i dimma.
– Folk kanske blir jättearga, sa han bekymrat. Jag skulle ju bara ut och plocka lite jordgubbar, men jag ser ju inte ens vad jag plockar i den här soppan!
Medan jag satte på kaffet stod han i vasken och tvättade “jordgubbarna” rena. När jag tittade dit såg jag att det inte var jordgubbar alls – utan lök. Lill-polarn såg djupt besviken ut. Han hade trott att vi fått gigantiska jordgubbar och såg framför sig en stadig frukost med flinga, mjölk och bär.
Tyvärr hade han redan tuggat på en av “jordgubbarna” och konstaterat att de inte var särskilt goda.
– Vi kan ge dem till Tobias, sa han med rynkad näsa.
Jag tröstade honom med att han kunde hjälpa mig laga middag i stället och få steka löken lite senare. Han såg skeptisk ut, men gick med på att provsmaka i alla fall – om han fick gå ut igen sen och leta riktiga jordgubbar nu när dimman lättat.
