Precis när jag klev ur bilen i eftermiddags hörde jag Lill-polarn ropa från gården:
“Men oj vad mycket spån! Och där ligger ju ett papper med hieroglyfer!”
Han lät så uppspelt att jag genast gick för att se vad som stod på. Där låg han – på rygg, med kvasten ovanpå sig – efter att ha blivit lite för ivrig i upptäckandet.
Micael kom fram och böjde sig ner för att titta, och såg att det rörde sig om gamla boksidor, antagligen från en bibel. Texten var snirklig och gammaldags, så det var inte konstigt att den såg mystisk ut.
Men för Lill-polarn fanns det ingen tvekan: det här måste vara en skattkarta! Han var helt säker på att han hade sett ord som “tjuvar” och “guld”, och drog snabbt slutsatsen att det måste finnas en gömd skatt någonstans på gården.
Han började rusa omkring planlöst tills Micael hejdade honom och föreslog att de skulle “strukturera upp letandet” – och såklart hämta en ficklampa. Lill-polarn susade iväg som ett skott.
Under tiden ritade Micael till några extra streck på “kartan” och gömde sin chokladkaka (och en guldpeng i plast, för dramatikens skull) i en gammal ventil vid skorstenen.
När Lill-polarn kom tillbaka började skattjakten på riktigt. Han lyste, krafsade, klättrade och förde anteckningar – tills han till sist ropade lyckligt:
“Jag hittade den! Jag hittade skatten!”
Sedan rusade han raka vägen in till Esmeralda för att berätta. Enligt hans version hade han “hissat sig ner i skorstenen och korsat farofyllda balkar” innan han till sist kom åt det gömda guldet.
