När jag kom hem i dag möttes jag av ett hav av maskrosor. Hela köket var gult – det stod blommor i glas, på tallrikar och till och med i diskhon! Micael, som kom in strax efter mig, stannade i dörren och bara stirrade.
När jag tittade ut genom fönstret såg jag Lill-Polarn komma körandes med skottkärran full av blommor, visslande lika glatt som om han var på väg till midsommarfirande.
“Men Lill-Polarn, varför tar du in alla maskrosor?” frågade jag.
“Tobias sa att han skulle köra över skiten med åkgräsklipparen! Gillar han inte blommor? De är ju jättevackra!” svarade han upprört.
“Nja,” sa jag, “det är ju ogräs, och de sprider sig ganska fort.”
Jag var precis på väg att be honom att inte ta in fler, men så slog det mig – det är ju faktiskt ett ganska smart sätt att hindra dem från att sprida sig. Och det gick inte att låta bli att le när jag såg hur noggrant han gick runt och plockade varenda blomma, ivrig som en liten biodlare.
Så jag lät honom hållas. Lill-Polarn älskar ju gult, och egentligen – varför inte njuta av det? Istället för att klaga på ogräset fick vi ett kök fullt av solsken.
Hmm… han är inte så dum, den lille filuren. Trädgården kommer nog bli riktigt vacker i år – tack vare honom.
