Gubben och jag tyckte att vi kunde passa på att ta en sväng ner till Åkraberg nu när han var ledig. Vi ville visa Lill-polarn Nasareth miniby – en charmig liten by med omkring fyrtio byggnader som minner om lagaskiftet från 1840-talet. Dessutom hade vi tänkt kika in i handelsträdgården för att se om de fått in den ros‑sort vi letar efter.

Lill-polarn var helt trollbunden! Att få vandra runt bland alla de små byggnaderna och plötsligt känna sig jättestor tyckte han var fantastiskt. Det fanns staket runt för att ingen skulle springa in bland husen, men det hindrade förstås inte Lill-polarn – han hittade genast små öppningar att smita igenom. Gubben fick lyfta ut honom mer än en gång, medan Lill-polarn skrattade och påstod att han bara skulle “hälsa på sina grannar.”

I en av hallar fanns flera montrar med uppställda träfigurer som visade hur människorna såg ut på den tiden. De stod där och hälsade besökarna välkomna, stela men vänliga. Lill-polarn stannade, spärrade upp ögonen och utbrast med full övertygelse:

– Men där är ju släkten Augusttofs och Bertilblutt! Jasså, det var hit de flyttade!

I dag hade de inget jobb till Micael på hans utbildning, så han fick vara hemma och riktigt gotta sig. Han passade då på att promenera ner till Jysk, där de sänkt priset på en liten träcykel – perfekt till Lill-polarn när han hjälper oss med växterna!

Micael ställde in cykeln i växthuset för att överraska honom senare, men det går ju inte att gömma något för Lill-polarn. Han verkar ha någon sorts radar för nya grejer på gården.

Micael visste också precis hur det skulle bli: så fort Lill-polarn hittade cykeln skulle han vilja ha något att köra runt med. Så Micael tänkte att han kunde ta en kopp kaffe och chatta lite med Nina innan det drog igång. Men lagom till första klunken kaffe hördes ett högljutt och lyckligt “MITT!” från växthuset.

Då var det bara att börja plocka fram lite blommor och planera vilka krukor som kunde flyttas från ena sidan till den andra – så att Lill-polarn fick fullt upp.

När jag kom hem satt Micael ute på altanen med den bärbara datorn, medan Lill-polarn surrade fram och tillbaka i växthuset på sin nya cykel och flyttade runt mina blommor. Han var så upptagen att jag hann ta en kopp kaffe i lugn och ro innan han ens hade tid att säga:

“Hej svejs!”