Lill-polarn var så nyfiken när vi skulle börja med växthuset. Micael hade berättat ivrigt om alla grönsaker vi skulle kunna skörda – det skulle verkligen växa så det knakade! Vi hade fått gurka, tomater, rädisor och gul squash av Ingmari, och planen var att så allt i drivbänken först. Om det tog sig, skulle plantorna senare flyttas in i växthuset.

Lill-polarn hade aldrig sett en squash förut, och nu när fröna var på gula – hans absoluta favoritfärg – var han helt lyrisk. Han klättrade upp och hjälpte oss hålla ner plasten medan vi tejpade sidorna.

Men precis när allt flöt på som bäst, mulnade himlen och en plötslig vindpust tog tag i plasten så den började fladdra. Vi hör hur Lill-polarn mumlar nervöst:
”Inte i kryddspiralen, bara inte i kryddspiralen…”

Sekunden senare glider han ner och landar – som tur var – på en gammal grästuva som jag inte hunnit rensa bort. Han sätter sig upp, fullt med jord i håret, ser på oss med stora ögon och utbrister:

”…det där var ju nrena flygande mattan, det vill jag göra igen!”

– Men tänk om du landar i kryddspiralen denna gången då?
– Hmmm, vad synd att ni var färdiga med taket nu. Då får jag göra det en annan gång.

I dag ville Lill-polarn absolut inte köra åkgräsklipparen – men han var desto mer sugen på att åka med där bak. Jag körde lugnt och försiktigt så han inte skulle slungas runt i flaket, men Lill-polarn skrattade så mycket att Shakira blev nyfiken och började hoppa runt bredvid släpet.

Allt var frid och fröjd tills vi fyllde upp med gödsel. Då blev Lill-polarn plötsligt tvärsur och tyckte jag hade förstört hela hans dag! Han vägrade åka med mer och förstod inte varför jag “hämtade en massa äckliga grejer”.

När jag förklarade att hela kryddspiralen faktiskt var fylld med just gödsel och jord, trodde jag nästan han skulle svimma. Han bleknade, och jag kunde inte låta bli att fråga vad han egentligen hade gjort i min kryddspiral.

Det visade sig att Lill-polarn, som tyckte lutningen var perfekt, hade använt en brädbit som kana mellan kryddorna! Han såg riktigt nöjd ut när han berättade det – åtminstone tills jag frågade om han inte hade märkt att det smakade lite konstigt.

Jo, det hade han ju… men han trodde att smaken kom från kryddorna – inte från hästarna!