... dina symboler här ...

Härligt!

Gott om platsKlar

Så härligt! jag har äntligen fått tömt och kollat igenom inne i krypinet, det är bara koffertarna som skall gås igenom så är det klart där. Nu är det lätt att komma in och kommer snart gå igenom en sista gång, behöver garanterat bara hälften som är kvar. Micael vill så gärna ha Tobias gamla rum, i och med att det är så stort. Men vi kommer förmodligen bli klara med kokhuset i sommar någon gång, att jag tycker det är bättre han är kvar i sitt rum. Gubben har det blivit en himla fart på!? han har fixat så inte vattnet flödar ut från tvättmaskinen, nya fötter till Tobias säng, så att Micael kan ta den. Börjat planera i sitt arbetsrum och kollar efter hyllor. Får massvis med beröm för att jag tömmer och gör fint!? Hmm! knepigt.

Jag kommer åka till en återvinning i Kungsbacka och kolla efter ett gamalt bord och ny bokhylla/skänk till hallen och ett riktigt gammalt skrivbord till datarummet. Möblerna de får in är både vackra, gamla och billiga. Det är bara synd att öppettiderna är så konstiga 7-4! det är ju då de flesta jobbar. Det lär ta lite tid innan det blir färdigt möblerat, men ny börjar vi få pejling hur vi vill ha det här.

Mitt, mitt!

Gungar

Nu har Micael åkt med Nina upp till Stockholm, så just nu är det bara Lill-polarn och jag hemma. Jag kände att jag måste ta tag i krypinet jag hållit på att städa i evigheter. Det blir aldrig riktigt rent där inne, så idag bestämde jag mig: nu ska allt ut! Jag får nog lägga upp lite saker på Tradera också – vi har dessutom några möbler som måste bort.

Lill-polarn såg genast sin chans och började plocka på sig “bra-att-ha-grejer”. Han försvann ut i hallen medan jag fortsatte att röja. Efter en stund hörde jag ett märkligt gnisslande ljud. När jag tittade ut fick jag hjärtat i halsgropen – där satt Lill-polarn och gungade för fullt!

Han hade tagit ett gammalt rep och en bräda från en trasig klätterstege jag hittat i krypinet, och byggt sig en egen gunga. Problemet var bara att han inte hade röjt bort allt det andra under. Hade han ramlat, hade han landat rakt på den gamla ullkardan som låg på golvet!

Lill-polarn däremot tyckte att hela städningen var kanon. “Tänk,” sa han, “nu får jag ju ett till rum – fullt med skatter!” Han såg så nöjd ut att jag nästan inte hade hjärta att säga emot.

Just nu känns det dock som att jag behöver en extra stark kopp kaffe. För varje gång jag tömmer ut något, verkar det som om sakerna på något magiskt sätt får fötter och smyger sig tillbaka in i krypinet igen. Och ibland… om jag står alldeles stilla… kan jag faktiskt höra det svagt där inifrån:

“Mitt, mitt, mitt… Oj! MITT!”