... dina symboler här ...

Koncentration… höger….vänster

Koncentration... höger....vänster

Jag hade tänkt unna mig en riktigt härlig sovmorgon i dag – men som vanligt gick det sådär. Vaknade tidigt ändå. Både jag och gubben är lediga en vecka, så jag hoppas verkligen att vi kan få klart dammbygget nu när vi har tid på riktigt.

Jag tog ner hästarna på tomten så de står precis under mitt fönster och betar. Det är något så rogivande med ljudet av hästar som äter friskt gräs på morgonen, särskilt när solen just börjat kika fram mellan molnen. I år har vi verkligen haft gott om bete, så det känns nästan som lyx.

När jag kom in igen efter morgonrundan hörde jag livliga röster från vardagsrummet. Lill-polarn höll ett talande “tränar-pepp”-snack med lilla Pepper:

“Koncentration… höger… vänster… och labba till!”

De båda var så fokuserade på den lilla bollen att de inte ens märkte när jag kom in. När jag frågade vad de höll på med, fick jag bara en blick som tydligt sa ”herregud, häng med lite”.

– Jag förbereder Pepper för den stora världen! deklarerade Lill-polarn.
– Vi kan ju inte släppa ut honom förrän han blir som en tiger. Så kom igen, Pepper – höger… vänster!

Pepper slog koncentrerat med tassen på bollen, och Lill-polarn nickade godkänt. Sedan log han snett och lade till:

“När du blivit bättre tränar vi på Micael… höger… vänster… bang bang!”

Jag bestämde mig för att inte fråga mer just då – möjligen efter nästa kopp kaffe. Det är nog säkrast.

Kolla så långt!

Bruuuuuum!

Usch, i dag blåser det riktigt ordentligt och himlen har börjat mörkna mer och mer. Snickaren har precis åkt hem, Micael är på väg till Fredric, och jag tänkte passa på att vila mig lite nu när huset blir tyst. Huvudet molar, och en stunds lugn skulle verkligen inte skada.

Lill-polarn däremot var långt ifrån redo för vila. Han hade tagit ut pappas gamla leksaksflygplan – det där han hade när han var liten – och stod vid gropen och brummade för fullt. Det är faktiskt rätt skönt att han kan roa sig själv ibland, även om man blir lite matt på alla hans uppfinningar och infall.

Jag bestämde mig för att ta med en kopp kaffe ut och sätta mig med honom en stund. Tänkte att vi kunde kika på blommorna i gropen och planera om något borde flyttas eller delas.

När jag kom ut stod han fortfarande djupt koncentrerad, helt uppslukad av sitt “flygplansuppdrag”. Han märkte inte ens att jag kom förrän jag ropade:

– Hej, Lill-polarn! Men vem har plattat till blommorna så där?

Han vände sig stolt om och svarade:

– Det är en landningsbana! Kolla hur långt planet kan flyga!

Han kastade iväg planet med ett triumferande “bruuummm!” – och precis i det ögonblicket for Shakira förbi.

– Oj, Shakira… förlåt!