I morse kom det tre fullständiga vrak ner till köket. Micael har haft Oscar här några dagar, och de har lanat nätterna igenom. Jag sa att det var okej – så länge de skötte skolan.
Igår morse var de uppe tidigt, skrattade och stojade som om de aldrig skulle bli trötta. Men i dag… ja, väckarklockan ringde i minst en halvtimme, och jag stod och gapade i säkert tio minuter innan de till slut kom ner, halvt i sömnen.
Lill-Polarn var inte särskilt pigg han heller. Han ville inte ha frukost, bara gå upp och lägga sig igen. Han hade inte sovit en blund på hela natten, hur mycket han än försökt.
När Micael och Oscar gick till skolan lutade sig Oscar mot Lill-Polarn och sa: “Här, ta de här.” Han räckte honom två små vita får och sa med ett flin: “Räkna dem så somnar du nog.”
Lill-Polarn tog dem lydigt, gick bort till sin soffa och började räkna. Det dröjde inte länge förrän det hördes små jämna snarkningar därifrån.
När Micael och Oscar kom hem från skolan senare på dagen kunde de förstås inte låta bli. De smög fram och bytte ut det ena fåret mot ett svart.
Efter en stund hördes ett förvånat utrop:
“Men? Hur? Det är ju svart!”
