När jag kom hem i dag satt Tobias nere i köket och fikade med Lill-Polarn. Det hör inte till vanligheterna, så Lill-Polarn passade på att skryta ordentligt om dammbygget och kryddspiralen – som han påstod sig ha byggt alldeles själv.
Precis innan Tobias gick berättade han att han köpt Coca-Cola och chokladkakor. Han och Thomas tänkte spela något nytt spel på kvällen. Jag lade märke till att Lill-Polarn lyssnade ovanligt noga, men tänkte inte mer på det.
Efter en stund sa han att han skulle gå med Tobias en bit och passa på att kolla till blommorna. Allt verkade lugnt, tills ett skrik ekade utifrån – så högt att till och med gamle Busen satte fart mot Tobias hus för att kolla vad som hänt.
När jag kom ut stod Lill-Polarn stel som en pinne och stirrade under huset. Där låg en skallerorm! Eller, ja – något som såg väldigt mycket ut som en. Tobias kom rusande ut med bister min.
“Men Tobias, vad taskig du är!” utbrast jag.
Han skrattade. “Jag bara kollar vem som snor mina chokladkakor i ett!”
Då kom sanningen fram. Lill-Polarn hade hittat en gammal gång under huset – en gammal råttväg – och när vi renoverade hade vi satt plåt längs listerna för att täppa till. Men i köket, bakom slasken, fanns en liten springa vid vattenrören. Lill-Polarn hade skruvat loss plåten, krupit in, hämtat lite choklad och satt tillbaka den igen!
Att Tobias lagt dit en plastskallerorm för att lura tjuven hade han inte räknat med.
