Det ska visst bli lite kyligare i morgon, så i dag tänkte Lill‑polarn och jag bara softa runt i trädgården. Medan jag la ny jord i gropen, pysslade han med att fylla på jord till jordgubbarna. När vi var klara planerade jag en lugn fika i solen med kaffe, trädgårdsböcker och radion i bakgrunden.
Lill‑polarn älskar att gå och påta bland växterna, så det är riktigt mysigt att höra hur han går omkring och småpratar med blommorna:
– Vad lite jordgubbar vi har! Det räcker ju bara till mig! Ja, Esmeralda kan få några med.
Jag kände hur jag började dåsa till i hängmattan och gick upp för att hämta mer kaffe. Men när jag kom tillbaka såg jag inte till Lill‑polarn någonstans. Däremot… oj vad mycket fler jordgubbsplantor det plötsligt var i landet!
Strax därefter kommer Lill‑polarn springandes – andfådd och lerig, med en skottkärra full av jordgubbsplantor.
– Men var har du fått tag på dem? frågade jag.
Han pustade och svarade helt uppriktigt:
– Jag hittade dem nedanför backen! De bara stod där liksom! Men jag tror jag ska gå in en stund nu… Det springer runt en vithårig gubbe där nere. Konstigt!
