I dag var Lill-polarn ovanligt trött och ville inte springa runt som han brukar. Jag tyckte också att han såg lite svälld ut, så jag bestämde att han fick stanna kvar i damernas omklädningsrum medan jag städade klart. För att hålla honom sysselsatt tog jag med några pussel, och han valde ett tjugobitars med påskmotiv – det brukar roa honom en stund.
Medan jag gick där och städade tänkte jag att jag kunde överraska Lill-polarn med lite varm choklad. Det brukar alltid pigga upp när man känner sig lite hängig. Men när jag kom ner till matsalen möttes jag av ett gäng griniga gubbar som gnällde över att kaffeautomaten var tom. Det enda som fanns kvar var lite tevatten – katastrof enligt dem!
Kattis som jobbar i matsalen såg förbryllad ut. Hon hade nämligen fyllt på automaten på morgonen, så den borde absolut inte vara slut redan. Dessutom såg maskinen helt bedrövlig ut – full av konstiga runda och ovala märken över hela fronten.
Jag fick en liten misstanke och ropade:
– Lill-polarn, har du varit på kaffeautomaten?
Han tittade upp med sin oskyldigaste min och svarade:
– Jag bara testade den lite. Man kan få ut över tvåhundrafyrtiosex muggar innan den lägger av! Det konstiga blasket ville jag inte dricka, det lämnade jag kvar!
