I dag ville Lill-polarn absolut inte köra åkgräsklipparen – men han var desto mer sugen på att åka med där bak. Jag körde lugnt och försiktigt så han inte skulle slungas runt i flaket, men Lill-polarn skrattade så mycket att Shakira blev nyfiken och började hoppa runt bredvid släpet.
Allt var frid och fröjd tills vi fyllde upp med gödsel. Då blev Lill-polarn plötsligt tvärsur och tyckte jag hade förstört hela hans dag! Han vägrade åka med mer och förstod inte varför jag “hämtade en massa äckliga grejer”.
När jag förklarade att hela kryddspiralen faktiskt var fylld med just gödsel och jord, trodde jag nästan han skulle svimma. Han bleknade, och jag kunde inte låta bli att fråga vad han egentligen hade gjort i min kryddspiral.
Det visade sig att Lill-polarn, som tyckte lutningen var perfekt, hade använt en brädbit som kana mellan kryddorna! Han såg riktigt nöjd ut när han berättade det – åtminstone tills jag frågade om han inte hade märkt att det smakade lite konstigt.
Jo, det hade han ju… men han trodde att smaken kom från kryddorna – inte från hästarna!
