1 objekt 365 dagar

I dag skulle snickarna komma och gjuta badrumsgolvet i kokhuset, så jag tyckte det var lika bra att gå upp tidigt. Det finns ju alltid att göra med kryddspiralen, och jag ville hinna fixa lite innan dagen drog igång.

Det fräcka var att snickarna hade sorterat allt material till oss – stora stenar i en hög, mindre i en annan, och sanden fint avskild bredvid. Vilket jobb! Så himla gulligt av dem. Jag och Tobias gav oss på de stora stenarna, medan Lill-polarn tog hand om småstenarna med full koncentration.

Jag vet inte hur många lass jord och gödsel jag körde – otroligt hur mycket en enda spiral kan svälja! Efter ett tag började Lill-polarn se lite rastlös ut, så vi fyllde upp den lilla dammen till honom. Han sprang direkt iväg och hämtade ett par änder, håv och en liten flotte som han visst hittat i rotkällaren.

Sedan stod han och Edgar sida vid sida vid kanten av dammen, båda på helspänn, medan änderna flöt runt ganska snabbt i det cirkulerande vattnet. Jag kunde inte låta bli att skratta – det är nog första gången Lill-polarn varit tyst så länge i ett sträck.

Plötsligt hördes ett triumferande rop:
– Jaa! Jag fick den!

I dag möttes jag och gubben bara i backen – han var på väg till jobbet och lite försenad. Han ropade snabbt till mig att ”Lill-polarn sitter på el pinnen!”
Jaha?! Okej?

När jag kom ner till plätten såg jag vad han menade. Han och Lill-polarn hade hjälpt mig genom att placera ut var kryddspiralen skulle ligga! Lill-polarn stod mitt i det hela och dirigerade runt katterna, som om de vore små byggjobbare med varsin uppgift.

Jag blev verkligen glad när jag såg hur fint de hade gjort. Allt var utmätt och klart, bara att sätta igång! De hade placerat spiralen riktigt smart, så jag gav Lill-polarn massor av beröm. Han växte nästan en decimeter av stolthet och höll på att ramla av pinnen flera gånger av bara farten.

När Micael kom hem från jobbet tyckte han också att det såg jättehäftigt ut och ville hjälpa till. Lill-polarn sken upp igen, rusade bort till stenhögen och började dra i en stor sten – men Micael, som snabbt insåg att den uppgiften nog var lite för tung, sa att vi i stället behövde en superexpert som kunde mäta hela tiden medan vi la stenarna.

Det gjorde förstås Lill-polarn överlycklig! Han fick genast tag i linjalen och tog sig an den viktiga rollen som spiralmästare. För det ska ju luta lite inåt, precis som en riktig kryddspiral ska – och det är minsann både svårt och viktigt!