Vilket härligt väder i dag! Jag känner mig full av energi och vet knappt var jag ska börja – tvätten har hopat sig, trädgården är ruffig och behöver en ordentlig omgång. Men det får vänta lite, för i dag är en alldeles speciell dag. Det är Påsk – och dessutom har vår lille vandal, Lill-polarn, varit hos oss i 100 dagar!
Lill-polarn for runt på uteplatsen medan jag försökte förklara för honom att vi skulle fira en mycket speciell liten prick. Vi behövde få riktigt fint innan gästerna kom. Det gjorde honom förstås nyfiken, och ivern växte ju längre vi höll på att duka. När jag bar ut finporslinet spärrade han upp ögonen.
– Jösses! Ni tar ju fram fin-kopparna!
Tårtan lockade mest av allt. Jag fick säga till honom flera gånger att inte smaka innan gästerna kom – men medan jag hälsade gästerna välkommen kunde han helt enkelt inte hålla sig. När jag vänder mig om sitter han där, mitt i påskrisets skugga, med en rejäl bit tårta på tallriken.
– Men Lill-polarn!
– Oj! Jag trodde inte jag syntes bakom påskriset! Tyckte det var bäst att passa på om den där speciella pricken var en mega-glufs som äter upp hela tårtan själv!
– Ja, du är verkligen en riktig glufs du – det är ju dig vi ska fira!
– Vaaaa!? Åååååå! Speciell! WOW!
