... dina symboler här ...

Usch! Inga barrväxter!

Njaa! De sticks

Vi gick ut tidigt i dag och började röja i trädgården. Sedan tänkte vi ta oss en tur till Plantagen i Mölndal och titta på lite nya blommor. Men vi var tydligen inte ensamma om den idén – jösses så mycket folk det var där!

Lill-polarn hade sett fram emot besöket i flera dagar, så att stanna i bilen var förstås inte aktuellt. Och, peppar peppar ta i trä, han var riktigt duktig. Han hjälpte till att läsa på skyltarna, försökte hitta växter som skulle passa hemma, och höll sig hela tiden nära oss. Barrväxterna dissade han däremot direkt – ”stickiga och eländiga”, som han uttryckte det.

När vi kom till blommorna var det så trångt att Lill-polarn fick sitta i korgen. Jag stod och kikade bland Primulorna när jag plötsligt hör honom säga:
– Shit! Shit!

Jag vände mig om just i tid för att se en gubbe som nästan trampade rakt i korgen. Han bufflade sig fram som om Primulan var på rea och rafsade åt sig den ena blomman efter den andra utan att se sig om. Inte ens de mest målmedvetna tanter på mellandagsrea kunde mäta sig med honom!

Men Lill-polarn, som redan spanat in sin favoritblomma, tänkte inte ge sig. Precis när gubben skulle ta en blå Primula, snappade Lill-polarn åt sig den – rakt ur hans hand – och dök blixtsnabbt ner i korgen igen.

Ni skulle ha sett gubbens min!

Vattning!

Oj! vad långt de har hunnit.

Idag hade det varit två snickare här och jobbat med kokhuset. När jag kom hem stod Lill-polarn redan i hallen och hoppade av nyfikenhet. Han hade inte ens tid att säga hej innan han rusade ut – rakt in i kokhuset för att inspektera allt som hänt.

Grovarbetet börjar verkligen ta form nu. Snickarna har fyllt upp golvet med singel och lagt på frigoliten, så det känns som projektet faktiskt närmar sig något färdigt. Lill-polarn berättade att han suttit i vårt sovrumsfönster större delen av dagen och studerat hur gubbarna jobbade. Han tyckte de var jätteduktiga, men han kunde för sitt liv inte förstå varför de då och då ställde sig vid en buske och tittade ut över hagen.

När jag senare gick ut med vattenslangen för att fylla våra vattenkannor och vattna det vi sått i går, hörde jag plötsligt Lill-polarn ropa:
– Det var denna busken de stod vid! Oj, vad blöt den är – här behöver vi inte vattna! Tror du gubbarna redan gjort det? Jag måste komma ihåg att tacka dem!