1 objekt 365 dagar

Vilket underbart väder det är idag! Lill-polarn följde med ner till hagen när vi skulle ta in hästarna, och redan där började idéerna flöda. När vi kom vid kullen tyckte han att vi kunde passa på att rensa och så lite nya blommor. Han hade nämligen hittat mina fröpåsar med sommarblommor och gjort anspråk på dem direkt.

Förra året sådde jag i omgångar längs muren, men det blev aldrig riktigt som jag tänkt mig. Enligt Lill-polarn beror det på att jag “inte har några gröna labbar” – till skillnad från honom. Men nu när han själv ska stå för projektet, lovar han att det kommer bli ett riktigt blomsterhav. Grannarna kommer bli gröna av avund, säger han, och hans blommor kommer att lysa över hela Kållered. Snart kommer alla vilja ha hans “experthjälp”.

När vi kom hem försökte Lill-polarn pumpa vatten i vår trädgårdsfontän, men det gick inte riktigt som han tänkt. Till slut stod han där, frustrerad och studsade upp och ner som en liten kanin med nageltrång. Jag fick lugna honom och förklara att fontänen faktiskt bara är en prydnad – man måste fylla på vattnet för hand, med hink inifrån huset.

“Jaha…” hördes en snopen liten röst då, följt av en mycket bekymrad suck.

I dag är det full fart här hemma. Gubben ska tapetsera färdigt och lägga golvet uppe i hallen, och som vanligt blir det lite extra dramatik när möbler ska flyttas runt. Lill-polarn blev nämligen alldeles stressad när han hörde att vi skulle flytta på pysselskåpet igen. Han har fortfarande inte riktigt smält att vi bytte ut det gamla – även om han innerst inne tycker att det nya är bättre. Det enda smolket i bägaren är att spegeln inte längre passar på dörren.

Hade han fått vara med och köpa skåp själv så hade ju “allt passat som en smäck”, som han uttrycker det. Nu tog han därför på sig rollen som flyttledare, för att “övervaka” att skåpet hamnade precis rätt när golvet är på plats.

Själv satt jag nere och pillade lite med hemsidan när jag plötsligt hörde ett konstigt frasande och sprakande ljud följt av ett:
“Men herregud, Lill-polarn!”

Jag flög uppför trappan med hjärtat i halsgropen – och möts av synen av Lill-polarn som sprattlar som en tok medan han håller i eltråden. Jag hann stelna av skräck innan jag kom på att vi faktiskt hade stängt av strömmen där uppe. Lill-polarn vek sig av skratt när han såg min min – men det skrattet fastnade ganska snabbt när jag kallt föreslog att pysselskåpet kanske gör sig bäst… på tippen.