Det är väldigt sällan jag köper trisslotter eller spelar överhuvudtaget, men i dag tänkte jag testa något nytt. Jag bestämde mig för att ta de pengarna jag får in från Maria Nova och spela lite på nätet. Jag är inte särskilt förtjust i sånt, men tänkte att det kan ju vara roligt att prova ett tag i alla fall.
Det gick som det brukar – nit, nit och ännu mer nit. Jag satt och småmuttrade för mig själv framför skärmen när Lill-polarn dök upp. Trött och lite seg efter jobbet som jag var, började jag gnälla högt för mig själv: om nitlotterna, om hur tuff dagen hade varit, all eländig snö som vräkt ner under natten och hur kaffet givetvis inte var klart när jag kom hem. Och som grädde på moset – jag hade fått ställa bilen nere hos Rosa eftersom en jättelastbil spärrade vägen.
Då hör jag plötsligt ett mummel bakom mig:
“Jaha, kärringgnäll.”
– Va!? Vad sa du nu???
– Inget! sa han snabbt. “Vad fräsch du ser ut i dag.”
Jag började fixa kaffet, och i bakgrunden hörde jag hur Lill-polarn började muttra och klicka på datorn. “Hm, verkar som han också haft en tuff dag,” tänkte jag distraherat.
Tills jag plötsligt insåg – jag hade inte loggat ut!
När jag vände mig om var det redan för sent. Lill-polarn satt där mitt i spelet och tryckte vilt, och innan jag hann stoppa honom var alla mina pengar borta. Sen flög han förbi mig som en avlöning på löning – rakt ut ur rummet med blixtens hastighet.
Jaha! Där försvann den spelbudgeten.
