Lill‑polarn var sur som ättika i morse och gick runt och muttrade för sig själv. Han hade tydligen otroligt svårt att smälta att jag inte tog med honom till Panduro i går. Allt började när han fått syn på Rosas vackra glas och tyckte att det där hade han ju kunnat göra till Esmeralda!
“Då kunde vi ha diskuterat snygga glas!” sa han uppgivet när jag försökte trösta honom. Och när han sedan rotade igenom mina påsar och hittade pärl‑setet jag skulle använda till armband, tyckte han bara att jag var futtig.
Inte ens en lyxig frukost kunde rädda humöret – för enligt honom hade jag förstört hela hans dag. Esmeralda hade säkert blivit superglad om han fått göra smycken till henne. Och som om det inte var nog hade jag dessutom köpt ett set med “Fashion Accessories” – små hjärtan, änglar och nycklar – till Micael, så att han kunde göra smycken till Nina.
“Fy tusan, vilken fis du är!” muttrade Lill‑polarn och vägrade äta sin frukost.
En stund senare hörde jag ett krasch från hallen. När jag kom upp stod Lill‑polarn där bland porslinsskärvor. Han hade slagit sönder sin min gamla spargris för att ta pengarna – han hade bestämt sig för att åka till Panduro själv!
Det blev ingen Panduro för Lill‑polarn i dag.
Det blev raka vägen till sängen och fundera lite på sina beslut.
