1 objekt 365 dagar

Hm… jag undrar om jag inte kommer att vara fullständigt gråhårig innan årets slut! Jag trodde verkligen att gubben skulle ha lite bättre koll på Lill‑Polarn än vad han visat hittills.

När jag kom hem stod Shakira fullkomligt uppstressad i hallen och släppte inte blicken från köksbordet en enda sekund. Orsaken satt där – mitt på bordet, bra i gasen och sjöng för full hals. Lill‑Polarn hade haft ett litet party helt på egen hand!

Han svor på heder och samvete att han trodde det var saft. Han hade varit på väg ut till kokhuset för att hjälpa till, men blev så törstig. “Det smakade lite starkt, men den var ju röd – så då måste det ha varit saft!” Men snälla nån, vem har röd sprit stående framme? Ja… tydligen jag. Ops!

Lite slarvigt, jag medger det – men han behöver ju inte känna, smaka och testa allt. Nu har jag i alla fall skickat honom i säng, och i morgon får han följa med till jobbet. Bakus in smellus eller ej.

I dag var det tänkt att Lill‑Polarn skulle hjälpa gubben ute i kokhuset, men han hade känt sig lite trött och snuvig. Gubben tyckte synd om honom och gav honom fingerdjuren som jag köpte på IKEA i går.

Så när jag kom hem satt Lill‑Polarn uppflugen på stegen och rabblade Shakespeare för glatta livet! Han såg för rolig ut där han satt, helt uppslukad av sitt eget lilla teaterprojekt tillsammans med fingerdjuren.

Mitt kök däremot… det var en helt annan historia. Tavlorna hade trillat ner från väggen, Shakiras vattenskål hade fått sällskap av en liten badboll (!), och nästan alla mina blommor låg huller om buller på golvet. Jag hade ju städat så fint i går!

Så nu har jag satt Lill‑Polarn på att städa upp efter sitt “uppträdande”. Han går här och muttrar om att jag har kvävt hans kreativitet och sabbat hans chans att få debutera på Metropolitan. Snacka om att vara uppe i det blå!