Jag tog med Lill‑Polarn till RK i Kungsbacka i dag – något jag aldrig kommer att göra om! Jag letade efter ett par ljusstakar och en stor koffert till Tobias när jag plötsligt hörde ett illvrål ljuda över hela lokalen.
Lill‑Polarn hade fått syn på ett par tofflor och blivit helt såld. Där satt han på hyllan och provade dem i godan ro när två äldre damer dök upp. De hade tydligen bestämt sig för att köpa honom – båda två! Så där stod de och drog i honom från varsitt håll. Stackaren blev fullkomligt vettskrämd.
Efter det höll jag stenhård koll och lät honom sitta på min arm resten av besöket. När vi gick förbi en tavla som föreställde “Diskuskastaren”, berättade jag att min pappa en gång karvat ut en sådan i trä, och att min storasyster har den nu. Han var dessutom en riktigt duktig målare.
När vi kom hem for Lill‑Polarn direkt till datorn. Han tog fram en bild på statyn, poserade för glatta livet och utbrast att jag minsann hade den snyggaste diskuskastaren i världen! Alla andra var bara skrutt i jämförelse. Sedan fortsatte han att babbla om hur rika vi skulle bli – för vem skulle inte vilja ha en tavla föreställande honom som diskuskastare?


