Pust! Det har varit riktigt mycket strul på jobben den här veckan, och jag var ett fullständigt vrak när jag äntligen kom hem. Lill-polarn satt vid köksbordet, djupt försjunken i en av böckerna jag köpt på Klädkällarn, och för en gångs skull var det lugnt och stilla. Jag tänkte att det här är min chans att vila lite — men jag vet faktiskt inte riktigt hur jag tänkte där … Jag tvärslocknade!
Jag vaknade av att Shakira stod i köket och skällde för fullt. När jag kom ner möttes jag av ett lätt svavelosande kaos. Lill-polarn hade tydligen hittat den magiska kokboken som varit gömd i skåpet — den vi egentligen tänkt ge honom i julklapp! Han hade blivit eld och lågor över receptet “Göm vår skatt i trollpackans hatt, må de ej bli platt” och börjat baka på egen hand.
Ingredienserna? Ödlehjärnsmjöl, kakaofnöske, paddbakpulver och varulvsmjölk. Men den verkliga fascinationen låg i hasselnötterna, som Lill-polarn var övertygad om var trollpackans navellödd. Ju fler desto bättre, tyckte han.
När jag stod i dörren rök och fräste det över hela köksbordet, men Lill-polarn var helt uppslukad av sina kokkonster.
— “Sådärja, klart! Nu ska jag bara hitta ett läbbigt mörkt ställe så kakorna får svalna!”
— “Du kan ju lägga dem uppe på loftet,” föreslog jag. “Där finns både spindlar, kryp – till och med fladdermöss.”
— “Ööööhh … kan du göra det?” sa han eftertänksamt. “Jag måste tvätta mig! Men om du är snäll får du smaka den första kakan!”
