Äntligen måndag igen – så man får komma till jobbet och göra lite riktig nytta!
Nej, jag skojar bara. Det är ju lika surt som alla andra måndagar. Jag var trött, hade huvudvärk och längtade bara hem när jag klev ur bilen.
Men där hann jag knappt stänga dörren innan Shakira kom rusande som ett huj! Fram och tillbaka sprang hon, ivrig och glad, som om hon ville säga “kom nu, vi måste leka!”. Jaja, tänkte jag, en liten stund då.
Vi hade inte gått långt upp mot Tobias hus innan jag hörde en mörk röst ropa:
– Hallå… är det någon där ute? Hallå…
Hjärtat hoppade till. Hade Tobias låst in någon hos sig och gått iväg? Jag gick upp för att kolla – men där satt Tobias lugnt på trappan med ett brett flin.
Ropet kom inte därifrån. Det kom från mitt nya förråd!
Jag smög närmare, och mycket riktigt – där inne hängde Lill-polarn med huvudet i pappershållaren.
– Har du fastnat nu igen?
– Nej, nja… jo, men bara lite.
– Vad har du där att göra?
– Det är ju så mycket papper här inne! Jag ville bara kolla hur allt får plats. Det tar ju aldrig slut. Det måste vara trolleri!
Ja, man kan ju undra ibland vad som pågår i hans lilla huvud. Men tröttheten var som bortblåst – det går liksom inte att hålla mungiporna nere när man kommer hem till sådant sällskap.
