När jag kom innanför dörren i dag hörde jag ett högljutt “HoHoHo!” eka genom huset. Shakira och Pepper stod nedanför pigtittarn och följde spänt varje ljud.
Jag stannade mitt i hallen och blev helt paff — där uppe stod Lill-polarn och provade tomtens kläder! I september!? Och var i allsin dar hade han fått tag på tomten? Den där gamla tomtedockan har ju varit spårlöst borta i två år!
“– Titta! Jag ska vara stand-in för tomten i år!” ropade han glatt. “Så du måste köpa mängder med bullar!”
Jag försökte samla mig.
“– Men Lill-polarn, var hittade du tomten? Vi har ju letat efter honom hur länge som helst.”
“– Vadå letat?” svarade han, helt självklart. “Han kom knatandes hit och bad mig prova sina kläder och hjälpa till att vara tomte i år. Han tycker i och för sig att jag ser ut som en tunn pinne… men om du inte snålar med bullarna så blir jag perfekt! Bättre tomte får man leta efter. Hör bara vad jag kan: HoHoHö — oj, Ho menar jag.”
Jösses! Jag tror jag måste vila en stund innan jag tar ut hästarna.
Förlåt, men han kom knatandes? En plastdocka!?
Å andra sidan, vi bor ju redan med en vandrande pinne — så varför inte en vandrande tomte också?
