I morse när gubben och jag satt och åt frukost kom Lill-polarn inflygande med ljusets hastighet och ropade på Esmeralda.
“– Skynda dig! Jag har hittat världens snyggaste krypin!”
Esmeralda rusade naturligtvis efter, och vi såg dem båda försvinna in mot kokhuset.
“– Åhh nej”, suckade jag. “Det är delarna från Micaels kök som jag ställde in efter jobbet i går…”
Vi får verkligen fixa något till Lill-polarn snart – annars tar han helt enkelt saker i besittning.
När vi kom fram stod han där, lycklig som ett barn på julafton, och visade entusiastiskt upp sitt “nya hem”. Han pekade på dörrarna och berättade att när solen lyste in, då gick hela krypinet i silver. “Så coolt!” utropade han.
Esmeralda tittade sig omkring, korsade armarna och sa bestämt:
“– Det där är ju delar till ett kök! Ser vi ut som köksråttor kanske? Jag vill ha ett riktigt hem! Dessutom är det ju Micaels hus du plockar ifrån. Vad säger han om det?”
Lill-polarn såg lite förolämpad ut.
“– Jamen, det står ju bara här och skräpar…”
Jag kunde inte låta bli att le.
“– Just det, jag såg ett par bullar vid din soffa som också bara låg och skräpade!”
“– Nej! Mina bullar!” utbrast han förskräckt.
