... dina symboler här ...

Till Salu

Till Salu

När jag kom hem i dag hörde jag ett svagt bankande från dammen. Jag följde ljudet – och mycket riktigt, där stod Lill-polarn. Han hade hittat min gamla trädgårdsskylt och tyckte att det var ett gyllene tillfälle att försöka bli av med den ökända pumpaplantan. Inte nog med att den växer så det knakar, nu börjar det dessutom ploppa upp pumpor överallt! Och tänk när alla de där får ansikten… hugaligen! Det gäller verkligen att bli av med den snabbt.

Lill-polarn hade en plan. Han visste att det var Kärring-onsdag, och att det då brukar dyka upp ett par av våra vanliga, härligt knasiga besökare.
“Perfekt tillfälle att göra affärer”, som han själv uttryckte det. Han tänkte pracka på dem pumpaplantan billigt – “en krona, eller kanske bäst att säga 50 öre, så jag säkert blir av med den”.

Stackars Elvy hann knappt kliva ur bilen innan Lill-polarn var framme med stora ögon och ännu större självförtroende.
– 50 öre! Den är din! ropade han.

Elvy såg först lite paff ut, men hon fann sig snabbt och sken upp.
– Wow! Vad billigt! Jag ska göra världens godaste paj!

– Paj?? Kan man göra paj på den?!
– Japp, finns inget godare! svarade Elvy med ett skratt.

Det blev tyst en sekund innan Lill-polarn plötsligt sa med bestämd röst:
– Den är inte till salu längre!

Elvy log nöjt.
– För sent. Men du kan få köpa tillbaka den för tio kronor!

Djungel

Drivbänken

När jag kom hem i eftermiddags tog jag mig en efterlängtad kopp kaffe och passade på att beställa barbackapaddar till hästarna. Jag har känt mig riktigt trött hela dagen och funderade på om det kanske låg ett oväder i luften. Till och med hästarna var sura i morse – Beethoven kastade i sig fodret och försvann i full galopp ut på hagen. Som tur var hade Lill-polarn med sig äpplen, och det är ju svårt att motstå, även för en butter Beethoven.

När jag senare tittade ut såg jag hur Lill-polarn gick och visade upp alla sina pumpor för Esmeralda, stolt som en trädgårdsmästare. Då började det regna. Jag rusade ut för att plocka in tvätten, medan Lill-polarn skyndade bort till drivbänken.

– Skynda dig, Esmeralda! Jag lyfter in dig i mitt eget lilla växthus. Det här är gediget arbete, det har inte blåst sönder ens en gång! ropade han.

När jag gick in med tvätten hörde jag honom fortsätta där inne, full av energi och självförtroende. Han berättade tydligen för Esmeralda hur han byggt upp växthuset alldeles själv i våras och hur växterna nu vuxit så mycket att det blivit en riktig djungel.

– Till och med Tarzan har ringt och frågat om han får komma på besök! hörde jag honom säga stolt.

Jag kunde bara skaka på huvudet och skratta lite för mig själv.
Suck… att han orkar.